Debatt: Stå upp för era löften, Kristersson och Kullgren

Äntligen finns en bred politisk enighet för att rädda strömmingen och börja återställa Östersjöns ekosystem – men de politiska besluten lyser fortfarande med sin frånvaro. 

Det senaste året har vi bevittnat en retorisk kapplöpning kring strömmingen och Östersjön, där politiska företrädare överträffar varandra i utspel kring hur vi ska rädda strömmingen.

Det är visserligen efterlängtat, men vi ser ännu inga skarpa beslut som gör att vi känner oss trygga inför framtiden. Stora delar av de svenska fiskbestånden befinner sig i alarmerande kris, både i haven, älvar och många mindre vattendrag. 

Nyligen krävde 14 norrbottniska kommuner landsbygdsministerns avgång för dennes sätt att sköta strömmingfrågan.

Den 17 september träffar landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) fiskeministrar från andra EU-länder i Sverige, där han har möjlighet att sätta ned foten med både regeringen och den övriga riksdagens stöd inför de slutliga kvotförhandlingarna 21–22 oktober. Det är en historisk – och kanske sista – chans för den svenska regeringen att infria de löften man gett och få med sig övriga länders regeringar i kampen om ett levande Östersjön. 

Vi på Sportfiskarna kräver ett omedelbart stopp för det storskaliga industrifisket efter strömming och skarpsill. Den kvot som eventuellt tilldelas svenska fisket måste villkorslöst tillfalla det småskaliga kustfisket, avsett för humankonsumtion.

Begreppet ”försiktighetsprincip” används ofta i dessa sammanhang, och nu är det dags att vi följer upp ordet med handling. Inför kvotförhandlingarna kräver vi dessutom full transparens från Peter Kullgren, och att han formulerar Sveriges ståndpunkt tillsammans med de övriga riksdagspartierna, och att han följer dessa när ministerrådet sammanträder 21–22 oktober.  

I samråd med svenska forskare och andra aktörer så har vi även tagit fram en färdplan för strömmingens bästa på sikt.  

1. Sverige måste driva på för att fiskekvoterna för nyckelarterna sill/strömming och skarpsill sätts med utgångspunkten att vi inte förvaltat dessa arter tillräckligt hållbart. Vi måste anta ett försiktighetsperspektiv där dessa arter behåller sin reglerande ekosystemfunktion samt att de kan utgöra födoresurs för andra arter såsom lax och torsk. Kvoterna bör sänkas radikalt tills bestånden återhämtat sig. 
2. Ministern måste ta till sig kritiken i granskningsrapporten från EU-kommissionen angående Sveriges systematiska brister vad gäller vägning och registrering av landade fångster. 
3. Ministern måste också verka för en utflyttad trålgräns och införande av fredningsområden på Västkusten, samt en handlingsplan för att stärka fiskbestånden även där. 

Den svenska politiken har på ett väldigt tydligt sätt tagit ut riktningen för vårt gemensamma hav, och färdplanen här ovan är kompassen ni behöver. Nu sätter vi fart!