Debatt: Vänsterpartiet i allians med kulturens fiender

När köttgrytorna lockar, tycks en del glömma sin ideologi och vad som står i egna program. Det är inget fel i att försöka bygga koalitioner över partigränser.

Däremot är det skrämmande när Vänsterpartiet försöker ingå i en allians med några av landstingets kulturfientliga partier. Helt plötsligt verkar allt vara glömt och allt möjligt – bara det ger makt och position.

Till det glömda hör att Vänsterpartiet i sitt kulturprogram stolt skriver:

”Vi har alltid stött kulturarbetarnas kamp och vårt parti var det första i Sverige som gjorde ett kulturpolitiskt program. Redan 1946 presenterade vi programmet: Riktlinjer för ett demokratiskt kulturprogram, antaget av partikongressen 1948. Ett kulturprogram antogs också av kongressen 1993, som framför allt framhöll de förändringar som mångkulturens samhälle medför.”

Detta är några rader i inledningen till partiets kulturprogram, skrivet 2009. I gruppen som skrev det fanns Siv Holma, kulturutskottets ordförande under åren 2006–2010.

Inte mycket av programmets ambitioner och de erfaranheter Siv Holma har, tycks ha smittat av sig på övriga V-politiker i Norrbotten.

Till det glömda hör också att Socialdemokraterna är en bra samarbetspartner, då det partiet – mer än något annat – har värnat kulturen. Ändå vänslas Vänsterpartiet med Sjukvårdspartiet och andra som har helt annat än kulturens bästa i sikte.

Populistiska argument där cancersjuka ställs mot kultursatsningar ger mig rysningar. Allt för att blidka en opinion som tycks tro att vårdens avgörande problem är att den sektorn inte kommer åt de ringa medel som kultursatsningar åtnjuter – 1,6 procent av landstingets samlade budget.

Det är ett argument som i stort liknar det Sverigedemokraterna använder sig av när de ställer kostnaderna för asyl- och flyktinginvandring mot höjda pensioner. Det är folkligt. Det är glatt. Det är populism av sällan skådat slag. Det ställer intressen mot varandra istället för att försöka finna en helhet.

Till helheten hör att värna ett län som kan utvecklas, där vi vill bo, kan bo kvar och får se att ungdomar – om de kan – väljer att stanna hos oss. På det här området spelar kulturen en stor roll och vi får som medborgare ut mycket kultur av relativt ringa medel.

Allt det här verkar Vänsterpartiet ha glömt. Hittills har partiet fumlat i frågan om ett Dansens hus så att den hamnat i långbänk.

Nu väntar allians med partier som gärna – i populistisk anda – vill skära i kulturens lilla kaka, så att det ser ut som om de levererat något till sina väljare.

Ack och V, så illa det kan bli när man inte vet vilken båt man ska sätta sig i. Det går många historier om att Kent Ögren använder sig av hårda nypor i politikens korridorer. Jag har inget att bidra med till den bilden. Däremot vet jag att han – kanske mer än någon annan politiker – har stått upp för kulturen i Norrbotten.

Och utan satsningar på kultur är detta län dömt att förlora. Vem vill bo här, om det inte vid sidan av arbete finns något som stimulerar och utmanar våra intellekt?

Vänsterpartiet har under åren rönt positivt gehör bland landets kulturarbetare. Det har Vänsterpartiet i Norrbotten grundligt torpederat på några dygn.