Trots att lagen tydligt fastslår att bältesläggning endast ska användas i absoluta undantagsfall, fortsätter ingreppet att användas i alltför hög grad inom den psykiatriska slutenvården i region Norrbotten. Vi på Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) vill nu se en nollvision för fastspänning i bälte.
Svensk sluten psykiatrisk vård kan och uppmanas att rapportera in till Socialstyrelsen hur många fastspänningar i bälte som utförs årligen. De senaste siffrorna visar att användningen av bälte för att fysiskt hålla fast patienter låg på fortsatt hög nivå 2023. Det som är glädjande är att vi kan skönja en viss minskning efter peaken 2021, så även i Norrbotten. Men om det är början på en ny trend vet vi inte än.
Tvångsåtgärder skadar och traumatiserar patienter. Sverige har kritiserats av både FN och EU för bristande mänskliga rättigheter inom tvångsvården. Det är allvarligt att lagstiftarna låter dessa kränkande metoder fortgå, särskilt när det rör barn och unga. Trots att barnkonventionen är lag i Sverige ser vi att fastspänningar av barn och unga fortsätter, även om det skett en minskning även här.
De negativa effekterna är omfattande – forskning visar att tvångsåtgärder riskerar att orsaka långvariga trauman, kränka patientens värdighet och förstöra den viktiga tilliten till vården.
Det finns andra vägar än tvång. På vissa psykiatriska avdelningar i Sverige har man minimerat användningen av tvångsåtgärder genom personcentrerad och traumamedveten vård. Island gick redan på 1930-talet längre och förbjöd fastspänning. Detta är en väg som Sverige och region Norrbotten också kan följa, men resurser och en långsiktig plan krävs för att lyckas.
RSMH vill att psykiatrin ska vara en trygg plats där patientens rättigheter och värdighet är i centrum. Vi vill se att resurser tillförs för att vården ska kunna arbeta med metoder som inte traumatiserar, utan i stället stärker patientens återhämtning.
RSMH har kämpat för en mänskligare psykiatri sedan 1967. Nu kräver vi att regeringen tar fram en nationell strategi för en nollvision för tvångsåtgärder inom psykiatrin. Våra krav är tydliga:
1. Inför en nollvision för tvångsåtgärder. Målet måste vara att fasa ut fastspänning i bälte, tvångsmedicinering och isolering till förmån för moderna och humana behandlingsmetoder.
2. Barnkonventionen ska följas. Fastspänning av barn och unga ska omedelbart upphöra.
3. Obligatorisk dokumentation och rapportering. De bältesläggningar som trots allt sker i extrema fall ska alltid dokumenteras och rapporteras.
4. Rätt till överklagande. Tvångsåtgärder som fastspänning ska kunna överklagas för att säkerställa att patientens rättigheter tillvaratas.