Unescos femton svenska världsarv ingår i ett unikt globalt nätverk med stora kultur- och naturvärden. Dessa ska bevaras för hela mänskligheten och för framtida generationer. Tillsammans har vi ett ansvar att ta tillvara, bevara och utveckla dem. Även om världsarven ofta utgör en resurs för ekonomisk utveckling, inte minst genom besöksnäringen, får de inte reduceras till enbart bilder i turistbyråernas broschyrer.
Alla Unescos 1052 världsarv är varsitt kapitel i historien om människan och naturen – vår gemensamma historia. Världsarven rymmer därför möjligheter att skapa mening i ett större sammanhang. I arbetet med världsarven är det därför nödvändigt att sätta lokalt arbete och engagemang i ett globalt perspektiv.
I tider av förändring, när invant möter ovant och samhällssystem möter samhällssystem, blir kulturarv ofta en frontlinje för heta debatter om kultur och värderingar. Det finns i dag starka krafter som förenas i en kultursyn som menar att den nationella kulturen eller den föreställda grupptillhörigheten är unik. Det blir därför viktigt att sprida kunskap om vår gemensamt skapade historia. I ett polariserat samhälle kan världsarven vara betydelsefulla genom att väcka nyfikenhet på denna kunskap och utgöra rum för möten och samtal.
I dag heter det att vi lever i globaliseringens tid. Men vad innebär det? Ny teknik möjliggör sekundsnabba utbyten, men världen har alltid rört sig. Seder och bruk, mat, språk, traditioner, arkitektur, trosuppfattningar och ritualer är resultat av handel och möten mellan samhällen. I utgrävda härdar i Norrbotten har man hittat gamla mynt från hela världen, vilket visar på att människor har haft väl utvecklade handelsförbindelser sedan lång tid tillbaka.
I Norrbotten finns tre världsarv. Laponia, Gammelstads kyrkstad och Struves meridianbåge. För att fira 20-årsjubileet av Laponia och Gammelstads kyrkstad ordnar Laponiatjuottjudus och aktörerna i Gammelstads kyrkstad en rad aktiviteter, däribland arrangemanget ”Från världsarv till världsarv” med artister från bland annat Syrien, där ett världsarv kunde sträcka ut handen till ett annat hotat. Publiken var blandad och bestod av lika delar ”gamla” som nyanlända ortsbor.
Struves meridianbåge var en av sin tids mest betydande vetenskapliga bedrifter och har i snart 200 år förenat nationer från Svarta havet till Norra ishavet. I dag arbetar ett gränsöverskridande förvaltningsråd med att bland annat utveckla informationsinsatser längs väg 99 i respektive kommun samt framtagning av skolprogram för att öka unga och lärares kunskap om världsarvet.
I oktober hölls en temakväll i Gällivare om livet på Sjávnjamyren. De äldres berättelser ledde till ett spontant samtal med övriga deltagare kring hur man färdas i naturen. Betydelsefull kunskapsöverföring.
Det stora lokala engagemang som finns kring våra världsarv ger goda förutsättningar att lyfta in det globala sammanhanget, vilket också kan vara en väg till ökad delaktighet i världsarvsarbetet lokalt. Först när kultur och historia tillåts stelna i statiska former kan kulturarvet verka isolerande och uteslutande. Genom att lyfta blicken kan vi utforska den rika källa till kunskap och upplevelser som Unescos unika världsarv utgör. På det viset kan vi också stimulera samtalet om vilket samhälle vi vill lämna över till kommande generationer.