Några reflektioner kring skolan 2010
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Känns beskrivningen igen ? Det kan vara vilken arbetsplats som helst som börjar lida av stress. I det här fallet är beskrivningen tagen från en skola i Luleå.
Det är utbildningsminister Björklund och Alliansregeringens nya skolpolitik som tillsammans med sjunkande elevunderlag, finanskris samt sänkta skatter lett till allt sämre arbetsmiljö i skola och förskola.
Sjunkande elevunderlag och finanskris går inte att göra så mycket åt i den enskilda skolan men att dessa variabler kombineras med sämre ekonomi ledande till färre vuxna i skolan och som grädden på moset en statlig skolpolitik vilken bygger på en allmän misstro mot kommuner, skolledare och vuxna i skolan.
De problem som förr löstes av myndigheten för skolutveckling genom kvalitativa förbättringar i skolan ska nu lösas med hjälp av den statliga skolinspektionens kontroll och inspektion.
Denna misstro sprider sig neråt i organisationen skolan, från regering till skolverk, till kommun, till skolledningar och hamnar till slut som en ansamling effektivitetskrav i den enskilda skolan. Alltmer skall dokumenteras skriftligt i protokoll, planer, bedömningar, utredningar, betyg ,likvärdighetsanalyser, m.m.
Att lärande, enligt all pedagogisk forskning bygger på en förtrolig och nära kontakt mellan mentor och elev glöms bort i jakten på mätbara resultat och kontroll.
Allt större press på de vuxna i skolan gör att kontakten med eleverna får allt mindre utrymme.
Misstrogenhetspolitiken leder också till att för övrigt förnuftiga politiker börjar tro att kontroll och inspektion, är den rätta attityden även mot skolpersonal och försöker införa stämpelur som i Piteå. I Boden har indragningarna av 33 procent av de vuxna på ett IV-program medverkat till att en av de kvarvarande misshandlats och fått gå sjukskriven.
Människosynen bakom detta är djupt förankrad i borgerlig ideologi, att se människan som passiv, lat och egoistisk. Till skillnad från den borgerliga ideologin visar vänsteralternativet att den har tillit till den mänskliga naturen och ser människan som aktiv, skapande och social. Med den människosynen kan det skapas en bra skola för Sverige.
I Luleå visar bland annat exemplen på Ormbergsskolan och Stadsöskolan att hoppet om den svenska skolan inte är ute.
Vi kommer säkert inte ifrån kontroll och inspektion men det är engagemang och entusiasm som kommer att föra den svenska skolan framåt. Hur skapar vi det i den svenska skolan?