A-kassan är en prioriterad fråga för Vänsterpartiet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
i Sverige. Varslen ligger på samma katastrofala nivåer som under 1990-talskrisen och oron och otryggheten från den perioden gör sig åter påmind.
På åtminstone en punkt finns det anledning att vara mer orolig i dag än den gången: Arbetslöshetsförsäkringen är betydligt sämre och väsentligt fler står helt utan rätt till ersättning i dag än för 15 år sedan. Orsaken är den borgerliga regeringens rekordsnabba och rekordstora nedmontering av a-kassan.
Sedan Littorin och kompani gjorde upp till tre gånger så dyrt att vara med i a-kassan och genomförde historiens största försämringar i försäkringsvillkoren har a-kassorna tappat en halv miljon medlemmar .
Andelen arbetslösa som inte är berättigade till ersättning från a-kassan har fördubblats från 15 procent 2006 till 30 procent 2008. Bland ungdomar upp till 26 har andelen ökat till 50 procent.
Var tredje arbetslös, och varannan
ung arbetslös, står alltså utan rätt till
a-kasseersättning redan innan varslen
har fått ordentligt genomslag i uppsägningar.
Många kommer att få sin ekonomi fullkomligt raserad som en direkt effekt av den försämrade a-kassan.
För den som helt lämnat försäkringen eller inte klarat det skärpta arbetsvillkoret är kommunens försörjningsstöd det enda alternativet.
För att få rätt till det krävs att alla andra alternativ är uttömda, och den som har tillgångar tvingas göra av med dem innan stödet betalas ut. Många riskerar att rasa ner på existensminimum.
För de arbetslösa som inte är berättigade till ersättning från a-kassan återstår grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen på 320 kronor per dag. Det motsvarar cirka 5 000 kronor per månad efter skatt. Det är i stort sett omöjligt att klara sig på.
För de arbetslösa som har barn understiger grundbeloppet automatiskt riksnormen för försörjningsstöd. Också de kommer alltså att tvingas vända sig till socialen för att klara ekonomin.
Den urholkade arbetslöshetsförsäkringen kommer på det här sättet också att slå mot välfärden i kommunerna. För att klara de ökade kostnaderna för försörjningsstöd måste kommunerna spara in på annat, och det i en tid då skatteintäkterna och de sänkta stadsbidragen redan tvingar fram neddragningar på många håll.
Försämringarna i a-kassan riskerar nu alltså att generera sämre välfärd i kommunerna och ytterligare arbetslöshet i både offentlig och privat sektor genom minskad efterfrågan på varor och tjänster. Men högsta priset betalas förstås av alla dem som nu står utan trygghet i lågkonjunkturen.
Inför valet 2010 kommer a-kassan att vara en prioriterad fråga för oss i vänsterpartiet. En rättvis och solidariskt finansierad
a-kassa är viktig både för människors trygghet och för samhällsekonomin.
Allra bäst vore det förstås om den borgerliga regeringen kunde erkänna att sabotaget av a-kassan var ett misstag och dra tillbaka försämringarna redan nu. Annars är risken överhängande för att vi får mer än ett "skitår" att se fram emot, som Littorin uttryckte sig.