Agerandet kan inte försvaras
Fackföreningsrörelsens främsta företrädare lyckades låta fienden slå in bollen i öppet mål. Foto: Peter Widing/Scanpix
Foto: PETER WIDING
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Plötsligt uppenbarade sig möjligheten att skjuta ett grundskott mot hela fackföreningsrörelsen. Tomas Östros som framgångsrikt piskat finansministern för de lättnader i bonusreglerna som genomfördes i somras, i den statliga sektorn, är nu märkbart tyst. Och det är ju klart, att om hans polare i den socialdemokratiska partistyrelsen sjabblar till det, så förbleknar ju angreppet på finansministern.
Egentligen tycker jag illa om att borgerligheten angriper LO och dess ordförande. Hon släpas nu i smutsen med hjälp av alla media. Men icke desto mindre kan ju vi vanliga dödliga inte hålla käften när LO-basen i sin ekonomiska fartblindhet och bristande ansvarstagande som styrelseledamot skriver på årsredovisning efter årsredovisning utan att blinka.
Och varför pratade hon inte med Christer Olausson som sitter i den så kallade ersättningskommittén för LO? Det var ju den kommittén som hade uppdraget att hantera bonussystemet. Olausson hade ju alla papper på bordet.
Trots att jag tycker illa om drevet mot LO, så kan ju inte Vanja Lundby Wedins agerande försvaras på något sätt. Jag tycker att det var bra av Lars Ohly att så rakt och tydligt ta avstånd från hela denna soppa!
Jag är orolig att detta skadar hela politiken. Att människor tappar förtroende för politiker överhuvudtaget. Det är en stor demokratisk förlust i så fall.
Klåpare!