Alla har rätt till likvärdig välfärd

µ Svar till Nima Sanandaji, NSD Debatt den 30 april.

Luleå2009-05-07 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nima Sanandaji från Skattebetalarnas förening anser att vårt påstående, att regeringens skattesänkningar skulle ha gått till landets rikaste, inte stämmer. Dessutom menar han att anledningen till kommunernas ekonomiska problem är slöseri.
Sanandaji må tycka vad han vill, men faktum är att regeringens skattesänkningar har gynnat dem som tjänar mest och främst äldre män i storstadsregioner. Förlorare är låginkomsttagare, kvinnor och unga på landsbygden. Det visar bland annat olika utredningar av Riksdagens utredningstjänst.
Dessutom betalar ju pensionärer, arbetslösa, sjuka och föräldralediga högre skatt än andra, eftersom de inte får något jobbskatteavdrag.

Detta bekräftades av en studie som Dagens Nyheter redovisade för på valborgsmässoafton. Tidningen konstaterar att krisen vidgar klyftan mellan fattig och rik. Samtidigt varnar forskare för att regeringens politik gör att gapet kommer att öka ännu mer. Ingen minister ville kommentera undersökningen.
Trots alla löften om jobbpolitik står regeringen fullständigt passiv. I stället för att investera i kommuner, bostadsbyggande, nya vägar och järnvägar, som skulle skapa arbetstillfällen, säger regeringen att det är för dyrt. Regeringen tycker att det är billigare att folk går utan arbete och försörjs av socialbidrag.
Sanandaji talar mot bättre vetande när han menar att kommunerna inte skulle ha långsiktig budgetplanering. Det är inte bara skatteinkomsterna som minskar. Kommunernas kostnader för socialbidrag ökar ju just på grund av regeringens politik. En halv miljon står utanför a-kassa och försörjning vid arbetslöshet. Tiotusentals långtidssjuka förlorar sin sjukpenning och måste ta hjälp av kommunen för mat och hyra.

Om kommunen dessutom drabbas av utflyttning måste man vända på slantarna både en och två gånger. Ändå räcker de inte. Det finns en risk att enda alternativet som kvarstår är att säga upp folk, trots att behovet av vård och omsorg inte minskar. Därför är det staten som ska vara garanten för att alla medborgare i vårt land har rätt till likvärdig välfärd.


Läs mer om