µ Svar till Ulf Lindberg, NSD Debatt den 18 februari.
Genom att utnyttja EU-rättens svårtillgängliga och otydliga bestämmelser försöker arbetsgivarorganisationen Almega avfärda alla förslag om vinstbegränsningar för välfärdsföretag. Med hjälp av delvis godtyckliga tolkningar av EU-rätten vill de framställa förslaget om införande av samhällsbolag som ogenomförbart.
Det är överraskande att Almega inte bemödat sig om att läsa LO:s förslag. Förslaget bygger på robusta regler avseende driftsformer. Samtidigt är möjligheterna till att beakta branschvisa och lokala förhållanden goda. Dessutom framgår tydligt att eventuella EU-rättsliga krav beaktas. LO:s förslag tillgodoser alla faktiska och potentiella EU-krav genom att behandla utländska och svenska aktörer lika.
EU:s medlemsstater har stora möjligheter att själva besluta om hur välfärden ska organiseras. Nästan alla länder i EU har någon form av reglering på välfärdsområdet. Sveriges hårt avreglerade välfärdssektor sticker ut och är unik i sammanhanget. Varken EU-domstolen, EU-kommissionen eller medlemsstaterna delar således Almegas uppfattning.
Att Almega vill skydda det system som leder till stora vinster för välfärdsföretagen på välfärdens och medborgarnas bekostnad är inte förvånande. Bakom Almegas tal om fixering vid driftsform döljs en värdering som vill godta slöseri med gemensamma resurser som sker när skattemedel går till vinstutdelningar i stället för att användas i verksamheten.
Genom att på vaga grunder påstå att vinstdriften i välfärden inte är rättsligt genomförbart försöker Almega förhindra en i grunden politisk diskussion. I förlängningen är risken att en sådan argumentation sätter tvångströja på demokratiska församlingar.
Det skulle vara en farlig utveckling. Juridik ska vara resultatet av politik, inte tvärtom.