DEBATT: Anpassa kartan efter verkligheten

Svar till Stig Isaksson, NSD Debatt den 3 januari. Stig Isaksson tar upp i sitt debattinlägg en mycket viktig sak och en verklighetsförankring som många av våra riksdagspolitiker har tappat eller glömt bort. Vad det handlar om är att riktlinjerna från regering och riksdag är att vi ska skriva om kartorna över våra välfärdsystem. Vi ska göra kartorna så människorna ska passa systemen, inte att lagar och förordningar ska passa till människornas verklighet. Utredning efter utredning läggs till handlingarna och det enda de kommer fram till att vi måste få stopp på ohälsan. Självklart ska vi med gemensamma krafter stoppa ohälsan, där var och en tar ansvar över sin del för ohälsan på arbetsmarknaden. Men det finns andra stora saker som påverkar regelsystemet. Sanningen är att åldersförändringarna kommer sakta men säkert till oss alla, från cirka 60 års ålder kommer det biologiska att hinna ikapp oss. Vi drabbas av problem i rörelseapparaten, hjärt- kärlsjukdomar och andra sjukdomar som är förenade med vår ålder. Medelåldern på män respektive kvinnor var 60,1 och 60,7 år när man lämnade arbetslivet 1999. Dessa siffror talar klart för sig själva och visar var pensionsålder bör ligga. Hur mycket vi än ändrar våra lagar och förordningar finns detta med åldern kvar och vi kan aldrig ändra på det. Stora yrkesgrupper, speciellt inom LO-kollektivet, är drabbade. Där har man haft ett tungt arbete i kanske 40 år, ett arbete som har slitit på kroppen. Att då börja prata om att kastas ut i arbetslöshet när man hamnar i långtidssjukskrivning eller att stå till arbetsmarknadens förfogande - då stämmer inte kartan längre med verkligheten. Jag tror vi alla kommer ihåg delpensionsförsäkringen åren 1979-2001. Den skapade möjlighet att kunna avsluta ett arbetsliv på ett värdigt och respekterat sätt. Att få möjlighet att förkorta sin arbetstid är inte bara att ge välfärdsvinster till den enskilde. Det kan även ge ett mer jämställt och jämlikt samhälle. Att med delpensionens möjligheter fortfarande få finnas kvar i arbetslivet och samtidig få hämta kraft för att ha ork med en rik fritid har vi alla gjort oss förtjänta av. Hos många företag och kommuner, där kortare arbetstid funnits, har positiva effekter upplevts. Stress, frånvaro, sjukdom och arbetsskador har minskat. Det har också visat sig att kortare arbetstid kan leda till fler jobb. I dag finns också ett delpensionssystem där vi kan från 61 års ålder kan ta ut delpension. Men det kräver också att den tid jag tar ut, behöver jag kanske förlänga efter 65. Dags att komma ikapp med verkligheten och damma av det gamla delpensionssystemet så vi får en arbetsmarknad som öppnar dörrarna för många.

Debatt: Anpassa kartan efter verkligheten