Ansvar för framtiden?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En debattartikel av Kenneth Eriksson i NSD den 4 maj är ren propaganda för kärnkraft. Basindustrin ska förses med obegränsad tillgång på el utan ansvar. Regeringens förslag gör det möjligt att ersätta befintliga kärnkraftsreaktorer med effektivare och säkrare.
Det är kärnkraftsälskarnas vanliga mantra. Säkrare reaktorer innebär i bästa fall något mindre osäkra. Även om sannolikheten för är en olycka är liten finns risken. Konsekvenserna är otänkbara. Kenneth Eriksson väljer att bortse från detta.
Att ta ansvar inom energipolitiken innebär att man måste analysera hela kärnkraftscykeln från uran till avfall. Alla led i kärnkraftssystemet lämnar giftiga och radioaktiva avfall som belastar jorden för all framtid. Uranbrytning lämnar gigantiska mängder avfall som måste tas om hand i många tusen år.
Uranet måste anrikas. Det ger avfall som kan användas till pansarbrytande vapen. Vapen med utarmat uran har använts av USA i konflikterna på Balkan och i Irak. De skador som dessa vapen misstänks åsamka människor i form av cancer och genetiska skador, till exempel i Falluja i Irak, är förfärande.
En ansvarstagande energipolitik måste beakta detta. Anrikning ger också stoff för att ta fram vanliga atombomber. Därför vill vi i västvärlden stoppa utveckling av kärnkraft i Iran och Korea. Också Natos och Rysslands kärnvapen är ett hot mot allt liv på jorden.
Krig och terrorism utgör också ett hot vid driften av kärnkraftverk. Det som den 11 september drabbade vanliga höghus skulle också kunna drabba ett kärnkraftverk. Tanken ingår inte i energiproducenternas säkerhetsbedömning.
Avfallsproblemet är inte heller löst även om man påstår detta. Ett enormt avfallsberg har redan skapats. Nu är man redo att skapa ett nytt, mångdubbelt större.
Att ta ansvar för energipolitiken innebär en omställning från kortsiktig tillväxt till långsiktig hållbarhet. Inget annat än förnybart bränsle och ansvarsfulla besparingar duger. Det handlar om all tillverkning, transporter, bostäder och annat, inte bara om energikrävande industrier. Sverige har potential för en sådan omställning utan att det ska betyda svält, arbetslöshet och elände. Det ger en chans för människor i vårt land om hundra, tusen eller tiotusen år.
Den 17 juni fattar riksdagen beslut om Sveriges energipolitik. Riksdagen väntas tillåta att nya, större kärnreaktorer byggs för att ersätta de gamla. Det binder oss hela seklet för ett ohållbart, extremt miljöfarligt system på bekostnad av förnybara tekniker som redan finns eller är på väg. Klimatproblemet löses inte med att producera mer av det som har lett oss till det riskfyllda läge vi nu befinner oss i.
Ju fortare och mer målmedvetet vi driver omställningen desto mindre uppoffringar innebär det.
Vi hoppas att våra riksdagsledamöter tar ansvar
för framtiden och röstar nej till nya och större
kärnkraftverk. Vi har inte råd att slösa bort det förnybara.