Förra veckan lade facken i industrin fram sina avtalskrav. Där ingick löneökningar på 3,7 procent, längre föräldralön och höjning av lägstalönerna.
Reaktionen från arbetsgivarna var väntad; de rasar mot det "orimliga" och "oansvariga" i kraven. Låt oss ta arbetsgivarna på orden. De tycker att arbetare som kräver 3,7 procent är oansvariga.
Frågan blir: hur värderar vi ett arbete? I veckan kablade TT ut nyheten att den genomsnittliga månadslönen i Sverige är 28 400 kronor. Enligt LO-rapporten "Skilda löner" tjänar industriarbetaren 23 000 kronor. Medan börsmäklaren ligger på 84 000 kronor - en yrkesgrupp som ingen skulle kalla "ansvarsfull" efter tre års internationell bank- och statskris.
Industrin skapar överskottet som livnär hela samhället. Tack vare detta överskott har vi omsorg, sjukvård och skola. Arbetslagen i industrin och servicesektorn bär det största samhällsansvaret. Här produceras nya värden och här möts mänskliga behov.
Det är inte "rimligt" att hålla tillbaka lönerna för just dessa grupper. Frågan är snarare om inte fackföreningarna ska få större inflytande över budgetar, investeringar och utdelningar till aktieägarna. Det är trots allt våra medlemmar som axlar ansvaret och skapar vinster.