Framförallt saknas insikten bland beslutsfattare och forskare om betydelsen av psykosocialt stöd.
Som psykoterapeuter vid hiv-organisationen Noaks Ark lever vi mitt i den verklighet där hiv sprids. Vi häpnar över att modeller som beskrivs inom den hiv-preventiva forskningen inte innefattar självklara psykologiska och psykoterapeutiska interventioner.
Att vara homosexuell innebär ofta tidiga erfarenheter av utanförskap och diskriminering som leder till problem kring självkänsla och en negativ självbild. När man känner sig ovärdig och annorlunda från början bortser man ofta från sina egna känslomässiga behov vilket
i många fall leder till ett ökat sexuellt risktagande. Genom professionella stödinsatser kan vi få många att inte utsätta sig för onödiga risker.
Ett samlat intryck från aidskonferensen vi bär med oss hem är att dessa brister tillsammans med den påtagliga stig-matiseringen av homosexuella försvårar hiv-prevention. Sverige är inget undantag.
Det går inte längre att bortse från den sårbarhet som finns hos gruppen och att den behöver mötas med tydligare strategier och multifaktoriella modeller i det hiv-förebyggande arbetet.
Det är på tiden att beslutsfattare förstår att hiv-prevention inte enbart handlar om medicinska framsteg eller politiskt opinionsarbete. Mer resurser och ökat fokus måste läggas på det psykosociala stödarbetet.
Det finns annars en uppenbar risk att hiv forsätter att öka inom gruppen och för Sveriges del, att vi misslyckas med att uppnå målen i den nationella hiv-strategin om en halvering av den inhemska smittspridningen till 2016.
Självklart behöver inte alla stöd i form av psykoterapi, men det innebär inte att man kan blunda för att det finns sådana behov. Vi är djupt oroade över utvecklingen.