Arbetet på det individuella programmet är framgångsrikt
µSvar till Jan-Ivar Johansson, NSD:s ledarsida den 19 maj.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Antalet kommer från den preliminära gymnasieantagningen och grundar sig
på hur många elever som saknade betyg
i svenska, engelska och/eller matematik efter höstterminen i nian. Elever som saknar betyg i något av dessa ämnen är inte behöriga att antas till ett nationellt program i gymnasieskolan.
Den preliminära antagningen görs utifrån elevernas höstterminsbetyg och antalet obehöriga elever har alltid minskat före vårterminens slut. Det exakta antalet vet vi inte förrän efter den slutliga antagningen. Just nu jobbas det hårt på grundskolorna för att så många som möjligt ska nå behörighet.
Den årskull som börjar gymnasiet till hösten är bara obetydligt mindre än den som började i höstas. Andelen obehöriga elever kommer sannolikt att vara ungefär detsamma, liksom antalet förstaårselever på IV.
Vid slutet av höstterminen hade vi detta läsår totalt 129 elever i förberedelseklasser på IV, alla årskullar inräknade. Dessutom fanns då ungefär 40 elever på IVIK (individuellt program, introduktionskurs för invandrare). Endast fem av dem kom från grundskolan i Luleå.
Av de 129 eleverna på IV kom 86 från grundskolan i höstas, de allra flesta just för att de saknade behörighet. Av allt att döma blir antalet ungefär detsamma till hösten.
Den övervägande bilden hos Skolverket, Sveriges kommuner och landsting med flera är att verksamheten på IV är bra och att vi når goda resultat utifrån elevernas förutsättningar. Eleverna trivs på IV.
I den nya gymnasieutredningen föreslås också, som jag uppfattar det, att den verksamhet som i dag bedrivs på IV ska finnas kvar, men som ett förberedelseår i grundskolans regi i stället för i gymnasiets.
Knappt hälften av eleverna på IV i Luleå gick förra läsåret vidare till ett nationellt program efter ett år på IV. Riksgenomsnittet låg 2005 på 44 procent.
Om man studerar orsakerna till att eleverna finns på IV upptäcker man att gruppen är ytterst heterogen. Men det är värt att lägga märke till att endast en mindre del av eleverna har någon form av svårigheter med inlärningen som främsta anledning till att de går på IV. Det beror utan tvivel på att man i grundskolan är framgångsrik
i arbetet med elever med just sådana svårigheter.
I stället finns åtskilliga andra orsaker till att eleverna inte nått behörighet och många gånger är problemen sådana att grundskolan inte har möjlighet eller har svårt att påverka dem. Den bilden får också stöd i aktuell forskning.