Att avstå är allt som krävs
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men om jag byter ut chips och godis på helgerna mot långpromenader så kan det nog gå.
Varför är det då så svårt att tro att skatterna skulle kunna sänkas fem procent utan att man måste såga av vård, skola eller någon annan "kroppsdel"?
Principen är densamma. Allt som krävs är att avstå, inte från kärnverksamheterna (måltiderna), utan från slöseriet (chipsen).
Och att varje dag, även när det känns tungt, ta ett varv runt effektiviseringsspåret. Är det för mycket begärt av våra politiker?