Jag har lärt mig nånstans att journalistik går ut på att kritiskt granska och analysera omvärlden. I Sverige arbetar i dag några journalister efter en helt annan agenda.
Folkbildning genom analytisk granskning saknas helt i vissa fall, och att i stället försöka påverka läsarna och bilda opinion, är så allvarligt att man kan ifrågasätta journalistens arbete. Det leder då till motsatt effekt - att allmänheten vilseleds mer av att ta del av nyhetsbevakning än att inte göra det.
Att bli dömd av media är ett straff som gäller livstid, då intresset för att hitta rykten om nya "fel" oavsett storlek, eller möjligheten att blåsa upp händelser kring "rätt" personer tycks samla alltför många okritiska journalister. De personer som ingen vågar kritisera går fria från allt. De som redan ligger... tja, jag orkar inte läsa allt strunt längre.
Det strategiska, långsiktiga arbetet som pågår i regeringskansliet får passera mer eller mindre obemärkt tills människor märker att de är drabbade i praktiken.
Citat av Göran Greider i SvD den 18 januari:
"Jag menar att det finns en fixering vid Juholt hos delar av medierna. Det är nästan sanslöst. Jag tycker det är ett ynkedomsbevis för svensk journalistik att man är så totalt fixerad vid en person. Och så totalt ointresserad av att undersöka vad makthavarna gör. Det är en jävla tragedi för svensk journalistik."