Avveckling på gott och ont
Mogna och övermogna branscher hamnar förr eller senare i behov av strukturella förändringar. Sådana förändringar har skett i Sverige i både tekoindustrin och varvsbranschen. Till och från och i olika omfattning har man försökt att möta detta med stöd av olika slag men långsiktigt har detta visat sig vara fel väg.
Vad man inte får glömma är att Norrbotten med avveckling av två Setra-verk fått en bättre råvarubalans och möjlighet för de kvarvarande familjeföretagen att trygga råvaruförsörjning och utveckling. FOTO: Pär Bäckström
Foto: Pär Bäckström
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I Norrbotten har vissa strukturella grepp tagits sista tiden av bland annat Setra-koncernen som avvecklat verksamhet i Piteå och på Seskarö. Sannolikt är det också så att strukturella förändringar måste drivas av de stora aktörerna då de mindre familjeföretagen inte har den möjligheten av ekonomiska skäl.
Baksidan av strukturella förändringar på kort sikt är tyvärr och oftast arbetslöshet vilket här tydligt ska framgå är att djupt beklaga.
Senaste tiden har i Norrbottenspressen redovisats planer på att starta upp Seskarö Sågverk igen. En sådan plan blir naturligtvis flitigt uppskattad av den arbetslösa personalen och politiken som kan vinna anhängare på en nystart.
Vad man inte får glömma är att Norrbotten med avveckling av två Setra-verk fått en bättre råvarubalans och möjlighet för de kvarvarande familjeföretagen att trygga råvaruförsörjning och utveckling. Setra-koncernens förvärv i länet tillsammans med kvarvarande familjesågverk kan utvecklas på ett positivare och tryggare sätt med ökad investeringsvilja och på sikt kanske också nyrekrytering av personal.
Vad som delgivits i media är att Setra-koncernens huvudägare, statliga Sveaskog, överväger att ta över ansvaret för Seskarö Sågverk vilket ingen kan ha något att anföra emot. Vad som är viktigt nu är att i en öppen och sund dialog kunna redovisa hur fortsättningen ska se ut.
Kan Sveaskog med sitt nätverk finna duktiga entreprenörer som med eget kapital och goda bankförbindelser är beredda att investera i Seskarö på fortsatt verksamhet har ingen något att anföra mot detta.
Blir det däremot en lösning där en ny ägare eller arrendator ska tillföras offentliga medel av olika slag för att starta verksamheten vore det att beklaga. Ett bättre alternativ vore då att tillföra dessa medel för att utveckla ny och på sikt riktigt hållbar verksamhet för Seskarö samt fortsatt skapa goda förutsättningar för en sund och trygg utveckling i redan befintliga och i några fall över tiden riktigt lönsamma familjeägda sågverk i länet.
Det är vår förhoppning att statliga Sveaskog under affärsmässiga former hanterar denna fråga och att politiken tar sitt ansvar och hanterar de offentliga medlen på ett sunt sätt som skapar positiva effekter för branschen i Norrbotten och den struktur som nu tagit form.