Behövs det gemensamma europeiska tag på finansmarknadsområdet?
Svaret är självklart ja. Finansmarknaden är global. Banker och kreditinstitut opererar internationellt och gränsöverskridande.
Erfarenheterna från den senaste, men förmodligen inte sista finanskrisen, pekar otvetydigt på behov av tuffare regler inom denna sektor. Det handlar om skärpta kapitalkrav men även om utvecklade modeller som möjliggör en ordnad hantering av och avveckling av banker i kris.
Åtgärder som föreslås ska inte vara onödigt långtgående eller klåfingriga, men det måste bidra till finansiell stabilitet och en väl fungerande bank och finanssektor. Målet är ytterst att förhindra nya finansbubblor och kriser som ger svåra ekonomiska och sociala konsekvenser.
Det kan inte vara rimligt att bankerna tar vinsterna och skattebetalarna tvingas ta förlusterna vid kris. Ett tecken på detta är de svenska storbankernas vinster och vinstförväntningar. I klartext. Att som Nordea förvänta sig vinster i storleksordningen 15 procent på insatt kapital, samtidigt som sparräntan går mot noll, är en högt ljudande varningssignal om att faran långt ifrån är över.
Sådana vinster i en ekonomi som växer med ett par procent är osunda och farliga. Det kan misstänkas att bankerna utnyttjar sin ställning och fortsätter ta oacceptabla risker, med hjälp av allt finurligare produkter, så kallade finansmarknadsinstrument.
Just nu diskuterar Europas ledande politiker hur en ny finanskris och en ekonomisk och social katastrof ska kunna förhindras. Europeiska storbanker ska räddas av staterna och skattebetalarna. Därför att de är systemviktiga. Garantier för bankernas skulder och tillgångar avlastar ansvaret från ägarnas axlar. Det innebär i sämsta fall en signal om att festen och risktagandet kan fortsätta. Det är ett allvarligt systemfel.
Förslag till regelverk som diskuteras är inte tillräckligt långtgående. Reglerna för kapitaltäckning kan inte vara "maxregler", de ska vara minimiregler som gör det möjligt för enskilda länder att gå längre. Det är ju medlemsstaterna själva som får stå för kostnaderna om banker eller kreditinstitut fallerar. Utöver det måste den svenska positionen vara att om staten och skattebetalarna ska hjälpa krisande banker, då ska det ske på ett sådants sätt att staten och skattebetalarna kan återvinna de pengar man bidrar med. Det innebär att krisande banker kan komma att förstatligas.
Det behövs gemensamma, gränsöverskridande regler. Det behövs radikala reformer som rättar till systemfelen i finansindustrin. Regler som förhindrar framtida katastrofer. Sveriges hållning ska vara tuff - det kan inte vara så att svenska skattebetalare står för höga risker och bankerna tar vinsterna!