Bara EU:s lagstiftare kan ändra direktiven för arbete i annat land
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Börje Lööw, vänsterpartiet, hävdar att ödesdagen för den svenska arbetsmarknadsmodellen är den 20 november då riksdagen ska ta sitt beslut om Lissabonfördraget.
Den verkliga ödesdagen är den 15 december då Claes Stråth ska presentera sin utredning om vad som bör göras i Sverige med anledning av Laval-domen.
Vi får inte stirra oss blinda på vad som händer i Sverige. Vi kan inte lösa allt i Sverige.
För att åter kunna hävda samma villkor som för svenska arbetare också för arbetare från andra länder som jobbar tillfälligt för sina företag i Sverige, måste EU:s direktiv för arbete i annat land ändras. Det kan bara ministerrådet och Europaparlamentet - lagstiftarna i EU.
Det som avgörs genom svensk lagstiftning är om vi kan använda vår kollektivavtalsmodell för att hävda dessa likvärdiga villkor. Det är därför den 15 december är så viktigt.
LO-kongressen och socialdemokraterna har på olika sätt försökwt få riksdagen att ändra ordningen så att Lissabonbeslutet skulle tas efter det att Stråth-utredningen var presenterad.
Reinfeldt ville inte ens prata med LO:s ordförande om det. Reinfeldt sa blankt nej när till och med den moderate talmannen var inne på att skjuta på beslutet.
Börje Lööw använder begreppet "den samlade fackföreningsrörelsen". Den beteckningen använde ett antal fackliga företrädare som var samlade i Malmö under det europeiska sociala forumet. De var inte den samlade fackföreningsrörelsen.
LO har sagt ja till Lissabonfördraget. Det är ur facklig utgångspunkt bättre än dagens fördrag. Att försäkra sig om den svenska modellen och våra konfliktmöjligheter gör man inte genom att kräva ett undantag.
Undantag kan krävas för vissa politikområden. Vilket politikområde skulle det vara? Den svenska kollektivavtalsmodellen är inget politikområde. Det är en metod, vår metod att införa regler på arbetsmarknaden.
Vi har inget undantag men vi har en garanti, en garanti som fortfarande gäller. Under förhandlingarna om det svenska medlemskapet klargjordes från EU:s sida att vi inte skulle behöva ändra vår arbetsmarknadsmodell. Den garantin struntade EU:s domstol i.
Att domstolen själv tidigare fastställt att de är arbetslandsprincipen som ska gälla (svenska avtal i Sverige) struntade man också blankt i. Domstolen ändrade efter tio år utan motivering sina egna beslut.
Det behövs en ödesdag också i EU när detta tas upp till prövning.