Bara partiegoism när Stålnacke kastar ut sina sambor
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kiruna kommun proklamerar köpstopp inför ett beräknat underskott på 21 miljoner kronor i årets budget. Samtidigt inleder socialdemokraterna och kirunapartisterna en samborelation med förhoppning om äktenskap före valet 2010.
Hur många förutom Törnman (kip) vågar lita på Stålnacke (s)? Stålnacke har alldeles nyss kastat ut sina gamla sambor med orden att det har fungerat jättebra men jag måste tänka på partiets framtid.
Det är nog fler än vänsterpartiet som ställer frågan. Kommer politikens innehåll att förändras med de nygamla herrarna vid rodret? Vi har ännu inte hört att de uttalat några politiska ambitioner. Det enda som uttalats är det partiegoistiska skälet; det är bra att de två socialdemokratiska partierna slås ihop.
Känner den nya kommunledningen till att alliansregeringen fryser inne statsbidrag till kommunsektorn?
Frysningen innebär att landstingen redan nästa år kommer att gå med underskott. Kommunerna kommer att få svårighet att klara balanskravet. Kvalitetsförstärkningar lär utebli. SKL (Sveriges kommuner och landsting) skriver ner sina prognoser för de kommunala skatteintäkterna nästa år med flera miljarder kronor.
Arbetsförmedlingen meddelade för en tid sedan att de tror att varslen under 2009 kommer att läggas framförallt i kommunsektorn.
Frysningen för Kiruna kommuns del kan handla om sammanlagt cirka 15 miljoner kronor för åren 2009 och 2010 i mindre statsbidrag. Då har vi inte tagit hänsyn till de minskade kommunala skatteinkomsterna.
Vilka åtgärder kommer Törnman/Stålnacke att vidta för att klara ekonomin? Avskeda personal?
Stålnacke kanske lyfter sitt gamla orealistiska förslag om besparingen på 10 miljoner kronor när kommunen går över till elektronisk fakturahantering? Kanske han också fortfarande tror på att man kan öka skatteinkomsterna genom att sänka kommunalskatten?
Stålnacke och Törnman har tyvärr inte så mycket stöd att hämta från moderpartiet i riksdagen. Socialdemokraterna har hitintills instämt i alliansregeringens frysning av statsbidragsnivåerna, vilket motsvarar drygt 14 000 heltidstjänster räknat för hela riket.
Vänsterpartiet däremot menar att frysningen av statsbidragen måste upphöra och att nya statliga pengar måste komma till välfärdsproduktionen i kommuner och landsting.
Detta för att kommunsektorn ska slippa göra nedskärningar och därmed undvika att ytterligare spä på lågkonjunkturen.