Jag hoppas Norrbotten inte är Sveriges motsvarighet till Klondyke. Det hoppas jag för oss norrbottningars del och för vår regions framtida utveckling.
Johan Håkansson skrev i en krönika i NSD den 30 januari under rubriken "Någonting viktigt dog den här veckan" att, citat:
"Men även om gruvan drivs vidare känns det som om någonting viktigt dog den senaste veckan. Northland var liksom en symbol för hela den norrbottniska framtidstron. Den Klondykeyra som rått de senaste åren inte finns längre. Inte på samma sätt".
Jag håller inte med Johan Håkansson. Northland har aldrig och kommer aldrig att vara en symbol för den norrbottniska framtidstron för mig. Det är bara ett symptom av flera på att det behövs en strukturell förnyelse i Norrbotten då Johan Håkansson och många norrbottningar tror att gruvnäringen är vår framtid.
Norrbottens framtid och framtidstro får aldrig och kan aldrig stå enbart i förhållande till naturresursindustrin och den internationella råvarumarknaden. För att Norrbotten ska kunna bli en attraktiv region och nå en långsiktigt hållbar utveckling krävs det att vi kommer ifrån denna vanföreställning att vår enda väg att gå är via gruvnäringen och andra industrier som utvinner våra gemensamma tillgångar.
Vi norrbottningar måste etablera ett näringsliv som är självständigt från naturresursindustrin, annars kommer vi alltid att vara sårbara i förhållande till råvarupriserna. Det finns många näringar att satsa på. Besöksnäringen, kulturella och kreativa näringar, tjänste- och serviceföretagande är några.
En regions största tillgång är inte dess naturresurser utan dess befolkning, människorna, norrbottningarna. Vi måste satsa på norrbottningarna och genom dem bland annat se till att vi kan förvalta våra övriga tillgångar på ett bättre sätt.
Intressant är dock Johan Håkanssons jämförelse av Norrbotten med Klondyke som något positivt... Klondyke genererade rikedom och förmögenhet till ett litet fåtal individer, det stora flertalet såg sina drömmar om guldet rinna ut i sanden och levde sedan i fattigdom och misär. Klondyke som samhälle såg sin höjdpunkt i samband med att utvinningen av guld nådde sin höjdpunkt, när guldet sinade så dog även samhället ut. 50-60 år efter guldruschen fanns i princip inget kvar, samhället Klondyke var en spökstad.
Det är snarare det som väntar oss om vi tror att gruvnäringen och naturresursindustrin är Norrbottens enda framtidsmöjlighet. Vi behöver ett annat synsätt på vår framtid som ser till den långsiktigt hållbara utvecklingen, en utveckling som inte påverkas av råvarupriserna och som ser andra vägar för Norrbotten än de traditionella.
Bättre än så här kan du, Johan Håkansson, och bättre kan vi norrbottningar. Norrbotten ska inte bli ett Klondyke!