DEBATT: Beklämmande process mot Mansten

I en rättsstat ska till och med skitstövlar och brottslingar bemötas enligt dess rätttsregler. Det är också en bärande princip att ingen anses skyldig förrän dom fallit. Att anklaga någon offentligt för brott dessförinnan brukar bedömas som förtal.

För att tillgodose rättssäkerheten godtas inte anonyma vittnesmål och andrahandsuppgifter. Data om människor måste vara inhämtade rättssäkert och när det gäller fackmässiga bedömningar grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet. Klander och påföljd från myndighet och domstol måste baseras på lag, föreskrift och dylikt. Någon enskild persons personliga tyckanden duger inte.

För psykologer finns etikregler om kompetens, förhållningssätt, metodik och dokumentation vid till exempel utredningar. Det är ingen tillfällighet att det krävs många år av teoretisk och praktisk utbildning för att sörja för att inte människor som söker hjälp kommer i kläm. Fantasifulla yrkestitlar utdelade av managementföretag kan innebära både vin och vatten.

I begreppet kompetens ligger också att inte handla omnipotent utan kunna se gränserna för sin egen befogenhet och förmåga. Ingen omdömesgill yrkesutövare försöker - för att använda en bild - vara både förundersökningsledare, försvarare, åklagare, domare och bödel i samma mål.

Det är därför med bestörtning och beklämning jag läser om processen mot Anders Mansten. Jag känner igen mönstret från andra fall och från facklitteratur.

I det som sades vara en utredning av anmäld mobbning skickas fram två påstått oberoende utredare, som kallar sig ?seniorkonsulter?. Den ene har ett långt chefsförflutet inom landstinget och därefter åtskilliga uppdrag åt samma arbetsgivare. Den andra är hans maka, mellanstadielärare. Ingen har så vitt bekant yrkesutbildning i individual- eller socialpsykologi men gör ändå tolkningar och uttalanden, som förutsätter sådan kompetens.

Dessutom leker de polis och utdelar reprimander med brösttoner för påstått brott (hot mot person) utan att frågan ens utretts av polisen, som är behörig instans, än mindre den anklagade Mansten är dömd. Anklagelsen görs dessutom i en offentlig utredning och press.

Utan att någon patient anmält till patientnämnden att ha blivit kränkt av Mansten eller konsulterna själva intervjuat någon patient fördömer de Mansten på en anonymiserad andrahandsuppgift (vems och i vilket syfte?).

Landstinget anser sig kunna bryta mot arbetsmiljölagens sekretesskydd för person när det gäller Mansten, men inte precisera vem som riktar anklagelserna så att de kan granskas juridiskt och bemötas.

Enligt uppgift i utredningen törs inte ledningen själv driva anklagelserna av rädsla för folkopinionen utan skickar fram två inhyrda torpeder (?) som regisserar föreställningen. I höjdpunkten förklarar konsulterna Mansten persona non grata i hela landstingsområdet innan frågan ens behandlats i behörig instans. Alternativt agerar de gränslöst och okunnigt på eget bevåg?

Mansten ska naturligtvis ha skyldigheter som andra utifrån lagar och avtal även om jag känner till åtskilliga guldkantade undantag för bristyrket läkare i Norrbotten utan att det föranleder brösttoner. Han ska också ha den rättssäkerhet som varje medborgare är garanterad och behöver inte vara omtyckt av alla för det.

Konsulternas insats kan komma att kosta skattebetalarna stora skadestånd till Mansten, driva bort en skicklig läkare, förstöra landstingets anseende och skrämma politiskt engagerade anställda till tystnad. Vem tjänar på detta och vilka får betala priset?

Karl-Yngve Åkerström

Pensionerad psykolog,

numera Strängnäs

Debatt: Beklämmande process mot Mansten