Beredningarna ingen lekstuga, mina herrar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Allt detta sammantaget ska bidra till en rad förbättringsåtgärder i hälso- och sjukvården. Detta är vårt ansvar och uppdrag som alla arvoderade ledamöter ska ta på fullaste allvar.
Efter den senaste tidens försök att nedvärdera, undergräva och rent av försök till förlöjligande av årets uppdrag i beredningsarbetet vill jag rikta en uppmaning till herrar Staffan Eriksson och Gunnar Selberg; börja uppträda som vuxna människor och ta ert ansvar.
Försök åstadkomma något positivt tillsammans med de andra i gruppen som på sikt gynnar dem ni förväntas företräda; medborgarna!
Ni försöker i stället förmedla ett budskap till medborgarna att beredningens arbete med årets uppdrag är förkastligt, onödigt och väldigt kostsamt. Varför? Handlar det -inte om ett medvetet försök att undergräva majoritetens trovärdighet trots det opolitiska upplägget?
Tänk om och tänk i stället på den medborgerliga nyttan! Det ni beskriver som "streck och gubbar" är en liten del av helheten i det enorma arbetsmaterial vi nu är på väg att samla in och sammanställa.
Streck och gubbar är viktiga för barnen och utgör ett utomordentligt bra sätt att uttrycka sig på. Jag tror barnen många gånger är klokare än ni vuxna politiker, varför ser ni det så svårt att sammanställa arbetsmaterialet? Det är oftast det enkla som blir den bästa lösningen.
Vad gäller deltagande anser jag att ingen ledamot ska ha arvode om de inte deltar. Lön efter prestation, inte utan.
Är det möjligtvis så att en del oppositionspolitikers ovilja att delta handlar om att man inte vill ge eventuell kredit och bidra med något extra till majoriteten?
Om Eriksson och Selberg ser årets uppdrag som onödigt och förkastligt ska de lyfta denna ståndpunkt i sin beredning och respektive gruppledare, inte försöka skapa någon storm i ett vattenglas och försök till misskreditering av årets uppdrag gällande våra barn och ungdomars hälsa.
I stället anser jag det vara deras plikt att försöka bidra med något i "positiv anda", det går oftast lika bra och känns efteråt så mycket bättre.
Var rädd om er unika möjlighet att på betald arbetstid få möjlighet att gå ut, möta medborgarna och förhoppningsvis bidra med något gott som gynnar alla behövande. Här måste alla jobba tillsammans, allas insatser är viktiga, sätt värde på det!