Bort med a-l-l-a avgifter i skolan
Grundutbildning ska vara gratis för alla barn. Det säger både den svenska skollagen och barnkonventionen. Ändå är det mycket vanligt att skolor begär pengar av elever och deras föräldrar - för bussbiljetter, luncher, entréavgifter och mycket annat.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I skollagens fjärde kapitel sägs att utbildningen i grundskolan ska vara kostnadsfri för eleverna, men "i verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna".
Denna lucka i lagen gör det möjligt för skolorna att låta föräldrarna finansiera en del av undervisningen.
Skolverket har tidigare uppmärksammat att skolorna tolkar lagen väldigt olika. Men varken riksdag, regering eller centrala myndigheter ger någon ordentlig vägledning i hur lagen ska tolkas, och därför är lärare och skolledare osäkra på vad som gäller.
Då är det svårt att hantera spänningarna mellan föräldrar som gärna betalar för att slippa jobbet med loppmarknader och kakförsäljning, och det ofta lågmälda motståndet från föräldrar som inte har råd att betala.
Det är kommunerna som är huvudmän för de flesta skolorna i Sverige, och kommunerna har en vidsträckt självbestämmanderätt. Det finns inget som hindrar dem från att själva besluta vilken policy de ska ha för avgifter i skolan.
Rädda Barnen har kartlagt hur Sveriges kommuner hanterar frågan. Skillnaderna är mycket stora.
Av de 234 kommuner som besvarade enkäten uppgav drygt hälften (126) att de har en policy om avgifter i skolan. Inte någon av kommunerna i Norrbotten har uppgett att de har en sådan policy!
Arvidsjaurs kommun skriver: "Kommunen tar inte ut några avgifter i grundskolan eftersom detta strider mot gällande lagstiftning". Medan Kiruna kommun skriver: "Skollagen tillämpas i alla avseenden".
Många kommuner påpekar att avgiftsbelagda aktiviteter är frivilliga. Jokkmokks kommun skriver till exempel: "Om det finns alternativ vid exempelvis friluftsdagar eller liknande som är förknippade med kostnader ska de vara av relativt ringa storlek och alltid kompenseras med kostnadsfria alternativ".
Men frivillighet är inget försvar för avgifter. Alla aktiviteter som erbjuds av skolan måste självklart vara tillgängliga för alla elever. Allt annat innebär diskriminering, och strider mot barnkonventionen, som klart säger att undervisningen ska erbjudas på lika villkor åt alla barn, oavsett faktorer som till exempel föräldrarnas ekonomiska och sociala ställning.
Inte heller kan man försvara avgifterna med att skolan betalar för de elever som inte har råd. Ett sådant system liknar gamla tiders fattigvård, då barn från mindre bemedlade hem fick skor och kläder som nådegåva.
Att inte ha råd innebär att vara utanför och utestängd. Det är förenat med känslor av skam och skuld. Det är helt enkelt pinsamt att till exempel inte kunna åka med på skidresan.
"Man vågar inte prata om det, utan säger
i stället att man inte tycker om att åka skidor", säger en elev i årskurs nio i Rädda Barnens rapport.
Regeringen förbereder som bäst ett förslag till ny skollag. Det väntas vara klart i höst. Det är ett utmärkt tillfälle att råda bot på förvirring och diskriminering. Luckan
i lagen måste täppas till.
Men kommunerna behöver inte vänta på en lagändring. Rädda Barnen i Norrbotten uppmanar länets kommuner att redan nu införa en policy som säger klart att inga avgifter av något slag får förekomma i skolorna.
Det är självklart att elever i skolan ska få tillfälle till studiebesök, lägerskolor och friluftsdagar. Men det är skolans huvudman som har ansvaret för finansieringen, inte barnen och deras föräldrar!