Bra om alla har det lika - dåligt

Luleå2008-05-13 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Harry Rantakyrö skriver i ett svar i NSD den 29 april att jag "inte behärskar politikens och fackföreningens skillnader", sedan jag påpekade Harry Rantakyrös dubbelmoral när han å ena sidan "förbjuder" privat inblandning i kommunala och landstingsverksamheter, å andra sidan skriver under ett avtal med LKAB om privat sjukvård.
Efter ett 20-tal år i fackligt arbete, både lokalt, regionalt och centralt, vill jag därmed inte påstå att jag kan allting, men helt borta inom det området känner jag mej inte.
Jag vill ställa en fråga till Harry Rantakyrö: Vad är det för skillnad om den anställdes sjukvård betalas av "sin" lönepott eller av sin skatt? Pengar som pengar. Vinster kan ju göras i båda fallen.
Att peka på vinstargumentet är bara en socialistisk fälla som många människor låtit sej fastna i, utan att ha lyssnat på det sunda förnuftet.

Varför måste LKAB säkerställa en säkrare sjukvård än den som avtalet med landstinget ger? Jo, den socialdemokratiska offentliga sjukvårdsorganisationen fungerar dåligt och är en dyr apparat för skattebetalarna.
Harry Rantakyrö måste förstå att en sjukvård med långa köer är billigare för landstinget än en med korta köer. För företagen är det tvärt om, vilket kan innebära en vinst för LKAB med en privat försäkring för de anställda till en snabbare vård, som dessutom betalas av de anställda?
Vi är helt överens om att vår välfärd borde betalas via skatterna, och bli rättvist fördelad. Men varför är det då inte så i dag? Varför har det uppstått behov av privata aktörer på välfärdsmarknaden?
Det beror på att vi människor tycker att den socialdemokratiska monopoliserade välfärdspolitiken inte uppfyller våra krav. Men då har ju Harry Rantakyrö den ideologi som säger att det spelar ingen roll, bara alla har det lika (dåligt).

Harry Rantakyrös uppgift borde vara att se till att varje skattekrona till kommunen och landstinget används på det effektivaste sättet, så att vi får ut maximal vård till alla parter, då hade vi kanske inte behövt någon privat sjukvård.
Blir det dessutom lite billigare med privata aktörer inblandade, så gör det inte ont även om dom dessutom gören vinst. Vinst kan bara skapas genom effektivitet och kvalité, vilket Harry Rantakyrö säkert har upptäckt i LKAB.
Jag är inte ute efter billiga politiska poänger, utan nu handlar det om en överlevnadsfråga för den offentliga välfärden. Vi har för många områden som fungerar som "skyddad verkstad".
Det har varken offentlig sektor eller skattebetalarna råd med om vi vill ha kvar någon form av offentlig välfärd i framtiden. Varför finns inte det i Harry Rantakyrös intressesfär?
µ Svar till Harry Rantakyrö, NSD Debatt den 29 april.
Läs mer om