Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tanken med regeringens mål om att få femtioprocent av gymnasieungdomarna att läsa vidare måste ha varit att locka fler studenter, och främst från de grupper som traditionellt inte läser vidare efter gymnasiet. <br /><br />Regeringen menar att även nittiotalets stora barnkullar ska ha samma möjligheter som dagens studenter att välja högre utbildning. Vi instämmer: Sverige ska och bör vara en internationellt konkurrenskraftig kunskapsnation.<br /><br />Men tyvärr resulterar dagens politik i att den svenska regeringen skjuter sig i foten med detta femtioprocents mål.<br /><br />Det viktiga är att ge studenterna en utbildning som de har nytta av. Att man som idag lurar in unga människor i utbildningar av dålig kvalitet leder endast till bekymmer. <br /><br /><br /><br />De senaste decennierna har vi fått en rad nya högskolor och universitet, och därmed gett fler personer möjlighet att studera i sitt närområde. Detta har visat sig vara en mycket slagkraftig metod för att få studenter från studieovana miljöer att studera vidare, och många av de nya högskolorna och universiteten visar upp en mångfald utifrån studenternas bakgrund. <br /><br />Tyvärr kan vi idag konstatera att just dessa högskolor och universitet är de som har lägst antal disputerade lärare och lägst lärartäthet. Kontakten med lärare blir allt mer bristfällig, och forskningen urholkas. Den otillräckliga kvaliteten blir därmed en 2000-talets klassfråga<br /><br /><br /><br />Utbildning har alltid varit ett sätt för människor att förändra sitt liv och förverkliga sina drömmar. Det är genom utbildningen människor har kunnat gå från arbetarklass till medelklass. Det är i utbildningen man skapat framtidshopp och försökt driva samhället framåt. <br /><br />Problemet idag är att genom den undermåliga utbildningskvalitén skapar vi en illusion av högskolans värde. Självklart ska vi utbilda många människor. Men enda sättet att ha nytta av en utbildning för individen såväl som för samhället är att den håller en god kvalitet. <br /><br /><br /><br />Om studenter från en studieovan miljö går in i en utbildning och kommer ut ur den med kunskaper som är så dåliga att de inte kan användas av samhället, vad har vi då vunnit? Individen kommer inte att tjäna på det. Samhället kommer inte att tjäna på det. Det vi med säkerhet kan säga är att den enskilda studenten har blivit lurad på tid och på stora belopp och att samhället slängt iväg pengar<br /><br />Det den svenska högre utbildningen behöver är stärkta resurser. Då först kan vi motverka klyftorna i det svenska utbildningsväsendet, och undvika att skapa A- och B-lag. Endast genom detta kan det svenska samhället upprätthålla sin internationella konkurrenskraft<br />
