Jenny Ahlman
För en tid sedan skrev Jenny Ahlman, ordförande för Norrbottens SSU-distrikt och ledamot i SSU:s förbundsstyrelse, en krönika i NSD som hade rubriken "Ja till valfrihet - men med förnuft".
Valfrihet är i grunden något positivt. Det lät ju väldigt bra tyckte jag. Ganska snart förstod jag att detta inte handlar om valfrihet utan att politiker ska bestämma hur människor ska välja när det gäller till exempel skolor och omsorg. De valfrihetsexempel hon skriver om är en skola driven av ett föräldrakooperativ eller ett omsorgsboende startat av undersköterskor.
Det ger en väldigt begränsad valfrihet.
Att vård, omsorg och utbildning ska finansieras gemensamt är en princip som jag också ställer mig bakom. Alla elever bär med sig en skolpeng till kommunerna som ska användas till utbildning. Det ger elever och föräldrar makt över att välja en utbildning som är bra och passar den enskilde eleven.
Här åberopar Jenny att det kunde vara bra om det fanns ett kommunalt veto mot etableringar av fristående skolor som inte tillför något nytt till en kommun. Det har vi provat på tidigare och det innebar att det i "röda kommuner", speciellt i norra Sverige, nästan var omöjligt att få starta en fristående skola oavsett om den skulle tillföra någon ny pedagogisk modell eller inte.
Nu är det Skolverket som beslutar om en fristående skola får starta upp efter en bedömning om bland annat kvalité. Det är en modell som jag tycker är bra. Det ger en objektiv bedömning.
Jenny skriver att det viktigaste ändå är hur bra utbildningen som en elev får eller vilken kvalité det är på omsorgen som ges till de äldre. Där är jag helt överens med henne. De senaste åren har det framkommit att det finns brister både i kommunala och privata vård- och omsorgsboenden.
Alla minns väl de nattliga inlåsningarna i Piteå och övergreppen i Luleå. Vägandet av blöjor för att avgöra om de kan användas längre, som det framkommit att en vårdkedja ägnar sig åt, är absolut inte acceptabelt. Men blöjor har vägts på betydligt närmare håll enligt den kännedom som jag har.
Det finns många fler exempel på brister både i kommunala och privata skolor och omsorgsboenden. Det får inte hindra oss från att låta människor välja. I stället för att begränsa valfriheten bör politikers vilja vara att all verksamhet skall bli så bra som möjligt.
Vi måste alla förstå och acceptera att människor vill göra egna val både när det gäller skola och omsorg. Att få göra sina egna val är inte ofrihet utan frihet, valfrihet.