Nyblivne riksdagsmannen och förre kommunalrådet Sven-Erik Bucht (S) i Haparanda tycks ha öppnat ett flerfrontsangrepp mot miljön. Medan andra politiker och samhällsaktörer allt mer poängterar betydelsen av att begränsa vår påverkan på miljön, så tar Bucht ställning både för vattenkraftexploatering i en nationalälv, och för atomkraft i närområdet.
Atomkraften är farlig, dyr och onödig. Den utsätter människor och miljö för risker med osynlig radioaktiv strålning som kan orsaka cancer och ärftliga genetiska skador. Riskerna finns i flera led av verksamheten; vid uranbrytningen, i anrikningen, vid transportolyckor, vid olyckor och haverier i kärnkraftverken, vid läckande slutförvar och genom radioaktivt avfall som kan användas till atombomber.
Detta bekymrar inte Bucht.
Torneälven är en av våra fyra fritt strömmande fjällälvar som har så stora naturvärden att riksdagen skyddat dem som nationalälvar. Förslaget att etablera en mindre vattenkraftsanläggning i Torneälven vid Kukkolaforsen syftar till att undergräva nationalälvsskyddet.
Sven-Erik Bucht vill i en debattartikel tillsammans med Lars Spolander (M) i NSD den 23 december sätta igång sådan exploatering vid Kukkolaforsen. Om vi tar klimat och miljö på allvar ska vi istället ställa om energiförsörjningen utan ytterligare miljöskador.
Och inte nog med det. I deras budskap så "måste naturligtvis alla röster få komma till tals, men ibland måste det få räcka med det". Med visst obehag funderar man på vilka kontrollmekanismer riksdagsmannen Bucht (S?) vill införa, för att begränsa möjligheterna att organisera folkrörelser som påverkar politiska beslut.
Frågan är om den Norrbottniska S-riksdagsgruppen delar hans åsikter.