Bygg banan, Borg...
I september väntas regeringens infrastrukturproposition om satsningar på vägar och järnvägar för de kommande tio åren. Trots klimatlarm och trots att det är fullt på spåren avvisar statsministern och finansministern Banverkets önskemål om höjda anslag.
Arne Honkamaa håller jakthunden Poke i ett stadigt grepp när han vandrar över gården där hustrun föddes. "Här finns det i alla fall belysning. Vattenfall sköter det", säger avgående kommunalrådet och skrattar lite försiktigt. FOTO: Stina Spetth
Foto: Stina Spetth
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Järnvägstrafiken i Sverige baseras fortfarande i huvudsak på det spårnät som byggdes för 100 år sedan. Under 1950-talet och fram till 1980 byggdes i princip inga nya spår. När nu järnvägen fått en ordentlig renässans är investeringsbehoven mycket stora.
Mängden gods och resenärer har ökat kraftigt de senaste tio åren. Kapacitetstaket har nåtts på många håll, inte bara i storstäderna, utan även på viktiga godsstråk som norra och södra stambanan.
Om tre år färdigställs Botniabanan till Umeå. Men den viktiga fortsättningen till Skellefteå, Piteå, Luleå och vidare mot Haparanda är i dag mycket osäker.
Vid infrastrukturseminarier under Almedalsveckan i juli framförde flera talare att Norrbotniabanan inte är prioriterad. Okunnigheten är stor i södra Sverige om att det faktiskt bor en halv miljon människor längs kusten mellan Umeå och Haparanda och om de ökande godsflödena mot Finland och Ryssland.
Klimatberedningen bestående av alla riksdagspartier förespråkade i sin rapport i mars att kapaciteten för järnvägstrafik ska öka med 50 procent under tio år. Banverket har visat att det i sin tur kräver minst 50 procent höjda anslag per år jämfört med i dag.
Tyvärr har finansminister Anders Borg och statsminister Fredrik Reinfeldt hittills avvisat önskemålen om dessa satsningar. Borg har uttalat att det ger bättre klimatnytta att skicka pengar till utvecklingsländer där man kan få ut mer för pengarna.
Detta är en bedräglig inställning. Den så kallade klimatkompensation som sker i fattiga länder är omdiskuterad och osäker.
Sverige ska förstås medverka i klimatverksamheter i syd och klimatsäkra sitt bistånd. Men det får inte utesluta verkliga klimatsatsningar här hemma.
När det gäller järnvägssatsningar bidrar de inte bara till klimatvinster utan gynnar även trafiksäkerhet, jämställdhet och
regional utveckling. Norrbotniabanan ger möjlighet för jobbpendling, mindre
bilkörning, färre långtradare på vägarna och nya jobb till Norrbotten och Västerbotten.
I själva verket är även Banverkets och klimatberedningens förslag snålt tilltagna. De möjliggör ett bygge av Norrbotniabanan tidigast åren 2018-2025.
Med en fördubbling av anslaget kan bygget istället påbörjas 2011 när Botniabanan är klar. Då kan spåret till Luleå stå klart redan före 2020.
Banverket får i dag nio miljarder kronor per år. En fördubbling till 18 miljarder är inte orimlig. Den kan till exempel jämföras med budgetöverskottet som under flera år varit över 100 miljarder kronor.
Vi är människor med anknytning till Norrbotten som uppmanar regeringen:
4 Fördubbla stödet till baninvesteringarna!
4 Bygg Norrbotniabanan till senast 2020!