Dessa glädjande siffror kommer tyvärr inte utan orosmoln. Trots Botniabanans stora kapacitet stryps användningen eftersom de anslutande spåren är i pinsamt dåligt skick. I samband med projekteringen av Botniabanan avsattes pengar till ett upprustande av den söderifrån anslutande Ådalsbanan.
Pengarna uteblev tyvärr efter borgerligt motstånd och minimala upprustningar gjordes. Dessa räckte inte långt och Ådalsbanans kapacitet är bara hälften av Botniabanans samtidigt som sträckan mellan Sundsvall och Härnösand är hela en mil längre än motsvarande landsväg. Längre söderut på Ostkustbanan är flaskhalsen ännu trängre.
Om vi färdas norrut från Botniabanan går resan via Norra stambanan, ett spår som är både kurvigt, långt och alldeles för lutande för att på ett effektivt sätt tillåta godstransporter. För att åtgärda dessa problem och möjliggöra för persontrafik längs den norrländska östkusten menar vi att Norrbotniabanan ska byggas så fort som möjligt.
Den skulle binda ihop Umeå, Skellefteå, Piteå och Luleå. Den skulle medföra en sänkning av transportkostnaderna med 30 procent, en halvering av restiden och godstågen skulle kunna lasta 40 procent mer eftersom lutningen på Norra stambanan kraftigt begränsar godsvikten. Dessutom skulle koldioxidutsläppen minska med 80 000 ton/år.
Den socialdemokratiska regeringen (2006) var positiv till byggandet av Norrbotniabanan och hade tillsammans med Miljöpartiet en överenskommelse i riksdagen, de rödgröna lovade återigen (i en debattartikel i DN den 26 april 2010) att påbörja bygget före 2021. EU-kommissionen har betonat att korridoren ska vara fullt utbyggd senast 2030 och står för 20 procent av kostnaden.
Nästa steg i processen är att planera den första etappen mellan Umeå och Dåva, som skulle innebära en minskad lastbilstrafik på cirka 10 000 laster per år. Nu, när hela maskineriet står i startgroparna, vägrar regeringen söka EUs bidrag för att utreda byggnationen av järnvägssträckan.
Utredningskostnaden, 39 miljoner kronor, skulle inte kostat regeringen en krona då Norrbotniabanan AB skulle stått för hälften av kostnaden och EU den andra. Detta märkliga beslut innebär inte bara en förlust för Sverige i uteblivna EU-medel, det innebär också en död hand på alla eventuella investeringar som berörda kommuner och markägare kan tänkas göra i området.
Vi kräver:
4 Att regeringen söker de nästan 20 miljonerna i EU-medel som krävs för att starta planeringsfasen av första delsträckan.
4 Att regeringen tidigarelägger byggstarten av Norrbotniabanans första etapp (Umeå-Dåva) till före 2021.