Cheferna för basindustrierna har sänkt sitt förtroendekapital
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det blev väldigt tydligt när cheferna för tunga basindustrier sade nej till delfinansiering av Norrbotniabanan. Ingen ifrågasätter deras "nej". De står också i bjärt kontrast till Outokumpu Steel Oy:s vd Pekka Erkkiläs uttalande i Haparandabladet:
"Outokumpu är berett att delta i en diskussion kring finansieringen av Norrbotniabanan på den svenska sidan. Skulle Norrbotniabanan bli verklighet funderar vi dessutom på att förlänga Norrbotniabanan med svensk spårvidd raka vägen till vårt stålverk i Torneå".
Självfallet borde cheferna för LKAB, Kappa kraftliner och SSAB också ha öppnat för en dialog. Det hade satt stort tryck på en ovillig regering. Nu var infrastrukturminister Åsa Torstensson närmast lättad över industriledarnas "nej". Finns det inget behov så finns ingen anledning att bygga, var hennes kommentar i Nordnytt.
Cheferna för de norrbottniska industrierna verkar leva i en bubbla isolerad från omvärlden, kanske tjusade av sina egna miljardvinster. Som om LKAB inte skulle kräva att Kiruna och Malmberget ska flyttas, som om Kappa inte har behov av att köpa råvara från små skogsägare och SSAB inte alls är beroende av utvecklingen i Luleå.
I själva verket är de alla starkt beroende av sin närmiljö och av folkligt och politiskt stöd från Norrbotten - också när de överskrider gränsvärden för miljökoncessioner. Kommunpolitikerna och folkopinionen har faktiskt ett ord med i laget.
Märk väl - Pekka Erkkilä vid Outokumpu gav inga löften. Han signalerade en positiv samarbetsvilja. Och även om de norrbottniska industrierna skulle löpa linan ut och delta i finansieringen av Norrbotniabanan så är det ingen gåva - utan en investering. Självfallet ska de ha pengarna tillbaka med ränta i form av sänkta fraktpriser.
Det råder som bekant ingen likviditetsbrist för basindustrierna. Bara vinsterna och bolagsskatterna efter egna investeringar från helstatliga LKAB de kommande 3-5 åren lär räcka till att finansiera hela Norrbotniabanan.
Lars-Erik Aaro har med varm hand överlämnat de norrbottniska vinsterna till staten som kan plöja ner dem i "Förbifart Stockholm". Cheferna för de norrbottniska basindustrierna har sänkt sitt förtroendekapital i Norrbotten, radikalt.
Kanske borde de överväga en kurs i ledarskap med särskilt tonvikt på omvärldsfaktorer.
Sådana kurser har många småföretagsledare redan gått.