Då spårar det ur
I propositionen "Konkurrens på spåret", presenterad av infrastrukturminister Åsa Torstensson (C), föreslår regeringen fri konkurrens på järnvägen. Beslut om regeringens proposition i ärendet väntas i juni.
En avvreglering av järnvägstrafiken kan betyda en fullkomlig urspårning.Foto: Håkan Hjort
Foto: Håkan Hjort
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En avreglering kommer inte heller att medföra de massiva investeringar som är nödvändiga för att öka kapaciteten.
Förslaget är en katastrof för järnvägstrafiken och en guldgruva för privata tågbolag. Bolagen vill lägga så låga anbud som möjligt, vilket gör att säkerhet, kvalitet och arbetsmiljö får lida.
Ett skrämmande exempel på avregleringar är Norrlandstrafiken, med slitna vagnar, förseningar och dyra biljetter. En annan viktig poäng är att de järnvägar som fungerar bäst i Europa i dag, till exempel DB i Tyskland, DSB i Danmark och SNCF i Frankrike, i det stora hela fortfarande är statliga.
Problemet på järnvägen i dag är att spåren är överbelastade. Det behövs dubbelspår och höghastighetsspår. Höghastighetståg kan ersätta behovet av inrikesflyg söder om Sundsvall.
I norr behövs Norrbotniabanan. Den skulle ersätta godstrafik på väg och medföra halverade restider mellan kuststäderna i norr, vilket skulle göra att många åker tåg i stället för bil.
Från alla orter längs Norrbotniabanan kommer man att kunna nå något av universiteten i Luleå och Umeå inom 45 minuter. Det kommer också att bli möjligt att åka från Luleå till Uleåborg i Finland på cirka två timmar.
Om järnvägstrafiken läggs i händerna på privata bolag där vinstintresset styr så kommer nödvändiga investeringar, trygghet för resenärer och arbetsmiljö för de anställda att få stå åt sidan. Vinsterna kommer att gå till direktörerna medan klimatet och resenärer får betala.
I stället behövs en krisplan för demokratisk och snabb klimatomställning av hela transportsektorn, där vinsterna investeras i samhällets intressen.
Att ett så extremt nyliberalt förslag som en total avreglering av järnvägen kan läggas fram ger ett tydligt besked om avsaknaden av ett alternativ. Trots det ideologiska sammanbrottet för nyliberalismen så klarar inte de etablerade så kallade oppositionspartierna eller ledningen för fackföreningsrörelsen av att göra det minsta motstånd. Det är en opposition endast till namnet, och nu behövs det byggas en verklig motkraft till högerpolitiken.
Ett steg i rätt riktning för att bygga en verklig politisk röst för arbetare och ungdomar är Arbetarinitiativet (AI), som stället upp i valet till EU-parlamentet den 7 juni. AI är en antikapitalistisk lista för jobb, välfärd och klimatet, där Rättvisepartiet socialisterna deltar med andra socialister och fackliga kämpar.