Dags för en övergripande inventering av vården
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
450 tjänster från "vårdgolvet" är väl att betrakta som en ren utopi? Vilket "fotfolk" förväntas klara uppdraget? Blir det inte en vård i förfall?
I nuläget omfördelas medel till de två stora divisionerna, opererande och medicin, men hur når vi hållbarhet i landstingets ekonomi? Hur uppnår vi kostnadseffektivisering som inte medför avveckling av erfaren personal?
Nu måste vi politiker ta bladet från munnen och bestämma vilka verksamheter och vilken vård vi kan garantera norrbottningen.
Valåret 2010 står snart för dörren och då synar medborgarna våra löften. Vilket parti vågar då gå ut med stora sparbeting?
Personalen har under årens lopp fått anpassa kostymen efter de ekonomiska förutsättningarna och tvingats spara bland annat genom en allt mindre och slimmad bemanning. Arbetstyngden har dock inte förändrats utan fortsatt att ligga på en hög nivå. Detta sliter och upplevs som alltför betungande i förlängningen.
Nu verkar situationen för vissa enheter ha blivit ohållbar. De flaggar för kraftiga arbetsmiljöförsämringar och akut hjälp. Detta har de all rätt i världen att öppet deklarera.
"Gummibandsprincipen" är inte längre accepterad. Nu har ribban nått sin maxnivå. Vi kommer att förlora erfaren personal.
Förtätad helgtjänstgöring lockar inga unga till vården och ger dessutom på sikt inga hållbara ekonomiska fördelar, ej heller flexuttaget. Kan vi då genom handlingkraft uppnå ett utökat ekonomiskt utrymme genom andra sparåtgärder? Ja, självklart.
En stor post är receptbelagda läkemedel som förväntas öka med 20 procent inom en femårsperiod. Översyn av kostsamma stafettläkarinsater, administration, resekostnader, lokaler som kan samnyttjas eller avvecklas är några andra exempel.
En övergripande inventering och översyn måste snarast fullföljas. I dagsläget tror jag att våra medarbetare känner sig märkbart tyngda och oroliga av det finansiella underskottet på drygt 200 miljoner kronor, trötta och besvikna på alla dessa sparbeting som åläggs verksamheterna trots alla försök och uppoffringar att "vända trenden".
Samhällets välfärdstjänster ska successivt förbättras, lovar alla politiska partier, men kommer kraven på finansiering att överstiga vad dagens finansieringssystem klarar av? Kommer framtidens vård att handla om utökade egenavgifter för dem som vill kunna ta del av välfärden?
Troligen ja. Vilka ges då möjlighet till den bästa vården? Blir det en vård på lika villkor?