Krister Hammarbergh skriver att regeringen satsar 750 miljoner kronor på att bygga ut yrkesvux och yrkeshögskolan, men han glömmer bort att berätta att samma regering samtidigt skär ner 675 miljoner på gymnasieskolan. Detta samtidigt som var fjärde elev som har påbörjat en gymnasie-utbildning hoppar av eller avslutar utbildningen med ofullständiga betyg.
Hammarbergh skriver vidare att regeringen satsar på lärlingsplatser, men glömmer bort att berätta att den typ av lärlingsplatser han och hans regering vill införa är en typ av lärlingsprovanställning där personer under 23 år ska kunna ha en provanställning med utbildningsinnehåll upp till 18 månader, att jämföra med 6 månader som är den vanliga längden på en provanställning.
En av många frågeställningar kring det förslaget är om provanställning verkligen är en lämplig anställningsform för en utbildning.
Hammarbergh skriver klart och tydligt att det bärande elementet med regeringens politik är att öka drivkrafterna för arbete och däri ligger hela problemet. Regeringen vill lägga kollektiva problem på individen och tror att fler människor får jobb bara man ökar drivkrafterna. Det vill säga, gör människor fattiga vid arbetslöshet.
Problemet är att det inte finns nog många jobb att söka samt att många unga människor saknar rätt kompetens för de lediga jobben.
En annan sak Hammarbergh för fram som lösningen på arbetslösheten är sänkningen av inkomstskatten som "ska minska beroendet av offentliga försörjningssystem". Återigen visar Hammarbergh att han inte förstått ett dugg av vad detta egentligen handlar om. Människor väljer inte att behöva fångas upp av de sociala skyddsnäten som för övrigt inte längre är värda namnet när två av tre arbetslösa saknar rätt till A-kassa och allt fler människor utförsäkras från sjukförsäkringen.
Det finns inte fler lediga jobb att söka för att inkomstskillnaderna ökar, Sverige dras isär och antalet fattiga människor blir fler.
Vi från LO-distriktet i Norrbotten tror att de 5 miljarder som sänkningen av restaurangmomsen kostar kan användas betydligt mer effektivt. I Umeå till exempel har kommunen beslutat om extra medel för att anställa arbetslösa ungdomar under sex månader. Ungdomarna får viss handledning, har helt ordinarie arbetsuppgifter och betalas lön enligt avtal. Första omgången anställdes 186 ungdomar. Av dem studerar eller arbetar 150 i dag!
Det är ett av flera framgångsrika projekt där försämrade arbetsvillkor för unga inte är grundtanken och är ett bra exempel på hur vi vill jobba med ungdomsarbetslösheten!