Som lokalpolitiker får man ofta frågan "varför byggs inte fler bostäder Kiruna?". Det är en berättigad fråga i bostadsbristens Kiruna. Tyvärr är frågan inte lika enkel att den kan besvaras i en enda mening. Jag ska försöka förklara så gott jag förmår.
Startskottet har gått för byggandet av nya Kiruna. Ett avtal med LKAB har antagits av oss politiker i kommunfullmäktige. Området är Ullspiran upp till Hjalmar Lundbohmsvägen, och kallas Gruvstadsparken. Men det räcker ej för att börja arbetet. Vad är det som inte räcker? Avtalet ska först godkännas av länsstyrelsen. Detta beror på att området innehåller många kulturminnesbyggnader (Bläckhornen, stadshuset, järnvägsstationen med mera). Man kan inte bara riva dessa utan godkännande av länsstyrelsen. I vissa fall till och med av regeringen.
För att kunna bygga bostadshus måste man äga mark. Sedan följer detaljplan och bygglov. Men sanningen är "att en av världens största kommuner knappt äger någon mark". Den statliga myndighet som äger och förvaltar marken är Fastighetsverket. För att få köpa marken, som sträcker sig från Tuolluvaara mot Jägarskoleområdet av staten, måste en remiss till sakägare genomföras. Detta är tids-ödande.
Men det som har varit det största tidsproblemet har varit att peka ut nya Kirunas centrumplacering. Två kommunalråd hade olika riktningar, väst eller öst. Marken nedanför Luossavaaraberget rymde kanske inte hela nya Kiruna. Hela processen har tagit tid.
Nu måste Ullspiran rivas, för att inte gruvbrytningen ska hotas. LKAB vill bygga cirka 200 lägenheter nedanför Luossavaaraberget och på Jägarskoleområdet. Nu måste vi jobba för Kirunas bästa.
Sedan krävs också att marknaden börjar investera i nya Kiruna. Men då behövs att man ändrar på vissa lagar. Vi Moderater i Kiruna har skrivit en motion till vår partistyrelse och partistämma i oktober, om att ändra minerallagen. När man ska ersätta någon som måste flytta från sitt hem eller kommersiella lokal, fungerar inte marknadsvärdet.
LKAB måste få nya ägardirektiv av staten, om att ersätta med nyproducerat värde. Annars blir Kiruna en oljeplattform. En kommun där man bara arbetar och bor under vardagarna, men som man inte är mantalsskriven i. Då blir Kiruna ett dött samhälle.
Bra och moderna bostäder, en hög kvalitet på förskoleverksamhet, utbildning och äldre- och handikappomsorgen i ett mångkulturellt samhälle ska vara grundstommen i det nya mönstersamhället.