Det sattes igång redan före närsjukvårdsutredningen presenterades, så vi och utredaren är egentligen omkörda av beslut som uppenbarligen redan tagits i slutna rum, oavsett närsjukvårdsutredning, parlamentarisk behandling eller ens personalinformation.
LKAB skriver i en information den 26/11 2010 att man förutsätter att överenskommelsen med landstinget om sjukvården i Kiruna fortfarande gäller. Man är förvånad över "rykten om nedläggning". En nedläggning som inte längre är rykten. Man stoppar kirurgisk verksamhet av "principiella" skäl, personalbesparing heter det. Personal som är i beredskap får se sina patienter lastas i ambulans för att köras 13 mil söderut. En successiv utarmning av kompetens och service.
På samma sätt hanteras verksamheten i Kalix. Det är inte så länge sen profileringen av Kalix sjukhus med utvecklad allmänkirurgi påstods vara en bestående lösning för framtiden, framhävd i landstingsplanen. Kiruna fick aldrig sin profilering, vi vet nu varför. Piteå och Kalix kommer att tappa sin.
Många ställer hoppet till en riskanalys, vars resultat skulle kunna förändra redan fattade ledningsbeslut, tro inte på det! I denna bakvända landstingsvärld kommer konsekvensanalyserna efter besluten, men utfallet är ju som bekant beroende på vem som utför analysen och vilka parametrar man använder. Det skulle förvåna om den leder till något annat än det förväntade.
Samtidigt som man dessutom skär ner i primärvården så kan nedläggningar av det här slaget sannolikt inte leda till annat än ökad belastning just i primärvården. Man kan undra varför en koncentration av allmänkirurgi i Kalix inte är lika kostnadseffektiv som i Sunderbyn.
Volymen är viktig, men den kan upprätthållas även i Kalix. Nu ska allt trängas in i Sunderbyn och i någon mån i Gällivare, i en verksamhet där överbeläggningar och redan hårt ansatt personal får det ännu tyngre.
Problemet tycks många gånger vara att det är längre från Sunderbyn till Kalix och Gällivare till Kiruna än tvärt om. Trots det framhävs i argumenteringen att patienterna inte har något emot att åka om det verkligen behövs. Ifall det inte är patienterna, vilka är det då?
När nu landstinget struntar i sjukhusens profilering, så avhänder man sig också möjligheten att använda sjukvården som en del i den regionala utvecklingen.
Detta självpåtagna ansvar borde man bäst kunna genomföra i den egna verksamheten. Med rätt upprätthållen profilering är volymerna desamma. Nu försvinner en viktig del av samhällsservicen och underlaget för en positiv utveckling i länet och landstinget bär ansvaret.
Det är omöjligt att förstå vilken strategi man använder och vart man siktar. Kasten är tvära. Sannolikt är det just avsaknaden av strategi och den dolda agendan som nu lett till att man skjutit sig i båda fötterna.