Det pågår en förändring av det ideella engagemang, vare sig vi gillar det eller inte, från medlemsburen verksamhet till engagemangsburen verksamhet. Det vill säga engagemanget i dag finns i högre grad än förr utanför föreningslivets medlemsgrupper, ett medlemskap leder inte längre med automatik till ett personligt engagemang men markerar att organisationens arbete är viktigt.
En ytterligare förändring är att det livslånga engagemanget förlorar mer och mer mark till det i tid avgränsade. Den nya karta de två förändringarna ritar över det ideella engagemanget måste föreningarna förhålla sig till.
Valet står mellan att fortsätta som förr och hoppas att det vänder eller att bjuda in till uppdrag som har en början men också ett slut. Mycket talar också för att man i högre grad bör ställa frågan till fler.
Volontärbyråns årliga undersökning visar att hela 60 procent av de som inte är ideellt engagerade anger som skäl att de aldrig har fått frågan.
Ovanstående förändringen gör det möjligt att omformulera frågan från "vill du bli medlem?" till "vill du engagera dig?". Med den nya frågan öppnas möjligheten för den ideelle till engagemang utan att ett krav på medlemskap höjer tröskeln för att kliva in och bli en del av ett sammanhang. För organisationen öppnar synsättet och frågan för att de ytterligare händer man behöver i verksamheten kommer från tidigare oprövat håll till gagn för ökad mångfald och förnyelse.
Men omformuleringen öppnar inte bara nya möjligheter utan kräver samtidigt ett nytt sätt att rekrytera. Och att det finns avgränsade uppdrag att erbjuda dem som inte vågar svara på allmänt formulerade rop på hjälp med risk för att engagemanget blir mer omfattande än vad man vill och tänkt.
För sin överlevnad på längre sikt måste den ideella sektorns aktörer förstå att det livslånga medlemsengagemanget, som burit föreningen så långt, har sin framtid i, och redan har börjat ersättas av, den engagemangsburna föreningen.
Frivilligt arbete är inte avlönat eller arvoderat, men det är heller inte gratis. Frivilligorganisationerna behöver stöd som måste få kosta, till exempel stöd för samordning, utbildning och rekrytering. Det offentliga måste bidra till att underlätta för människor att kunna engagera sig ideellt, underlätta för organisationer att hitta frivilliga och stödja samordning mellan föreningar på det lokala planet.
Ideellt engagemang är en viktig hälsofaktor. En finsk studie (Livskraft ur gemenskap, Hyppä) visar det många av oss redan vet, nämligen att vi mår bra av att engagera oss. Vi har behov av att vara en del av ett sammanhang, att finnas till för och med andra. Näringslivets intresse för den ideella sektorn visar sig framför allt i stöd till idrotten men skulle utan vidare kunna breddas till hela den ideella sektorn om inte av andra skäl så av folkhälsoskäl.
Sverige har ett ideellt engagemang i världsklass. 48 procent av vår vuxna befolkning gör ideella uppdrag i snitt 16 timmar i månaden vilket motsvarar det svindlande värdet av 400 000 årsheltidsarbeten per år.
Trots det har den ideella sektorns organisationer en undanskymd roll på det hela taget. Synen måste förändras från att samhället består av bara två sektorer: det offentliga och näringslivet, till att också se de ideella organisationerna som en viktig del i samhällsbyggandet. En stark och livaktig ideell sektor borde vara en gemensam angelägenhet för det offentliga, näringslivet och den ideella sektorn.
Sören Kirkegaard har en gång sagt att "alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring". Jag hoppas och tror att han har fel!