µ Svar till Lars O Nilsson, NSD Debatt den 22 augusti.
Lars O Nilsson motsätter sig kraftfullt den Nato-operation som skedde 1999 i Jugoslavien med syfte att stoppa de etniska rensningar som pågick.
På liknande sätt motsätter han sig att ett antal stater, med stöd av FN:s säkerhetsråd ingrep mot diktatorn i Tripoli som använde utländska legosoldater mot sitt eget folk. En man som sagt att hans mål är att förgöra sina motståndare likt de vore kackerlackor.
I sin text ställer Lars O Nilsson frågor kring de civila offren. Uppenbarligen utan att själv skänka någon större tanke till dem som genom åren förföljts, torterats och dödats av Gaddafi. I stället hävdar han att det är uselt och skamligt av Sverige ställa upp i en sådan operation.
Att få stopp på en diktators dödande och våld, att införa demokrati, att införa frihet för ett lands kuvade folk är om något att visa solidaritet. FN är mer än ett fikonlöv vilket utveckling i Libyen tydligt visar.
Det är notabelt att den vänster som i andra sammanhang brukar tala om internationell solidaritet visat sådan likgiltighet inför det Gaddafi utfört mot den egna befolkningen i Libyen. Nu dessutom i skön förening med Sverigedemokraterna.
På den andra sidan står Alliansens fyra partier, S och MP tillsammans med företrädare för många andra länder. Det är bara att välja. Det har jag gjort. Och det verkar Lars O Nilsson också ha gjort.