Det är inte vår historia vi vinner valet på
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
NSD ledarsidan den 20 maj.
Jag läser Olov Abrahamssons fina ord om min och min sambo Anna Sjödins bok "Vem bryr sig" i NSD häromdagen. Jag blir glad över att just Olov, som är en av arbetarrörelsens vassaste pennor, ser behoven av ett perspektivbyte i valrörelsen.
I arbetet med boken har vi träffat den gamle, demente mannen som bollades mellan kommun och landsting som någonting katten släpat in.
Vi har träffat kvinnan som gick på 13 mediciner, varav fem ökade risken för fallskador och som sedan ramlade och slog sig blodig. Pengar till medicin fanns det men tydligen inte pengar till omvårdnad. Hon och andra äldre nattades klockan fem på eftermiddagen på äldreboendet på grund av sättet på vilket ledningen lagt schemat för personalen.
Samtidigt beskriver vi exempelvis det danska kommunala äldreboendet Lotte där de äldre lever längre, är gladare och till och med kan få ihop pengar för att åka utomlands tillsammans en gång per år.
På det boendet äts så lite medicin som möjligt, de gamla är uppe tills de blir trötta, får äta frukost när de önskar.
De som orkar lagar mat och bakar tillsammans med personalen.
Vill de äldre ta med sig katten till boendet eller ta en fredagswhiskey är det helt okej.
Förra valet gick vi socialdemokrater på myten att man inte kan vara samhällskritisk när man haft regeringsmakten.
Socialdemokraternas sätt att sopa problem under mattan och låtsas som att allt var bra med Sverige var en mycket starkt bidragande orsak till att vi förlorade det valet. Nu ser vi hur den borgerliga regeringen håller på att göra om samma misstag.
Men vi ska inte vinna val på grund av motståndarens usla politik utan på grund av vår egen agenda för förändring.
Olov frågar varför jag tog med ett kapitel där jag analyserar mediadrevet efter den omtalade timmen på krogen Crazy horse. Han har rätt i att vi lagt detta bakom oss.
Men reaktioner vi fått tyder på att
mediakapitlet kan vara nyttig läsning för en och annan journalist oavsett partifärg inför nästa så kallade drev. För min del är det jag sett inget jag skäms för eller är bitter över, tvärtom. Det som hände min sambo kan hända vem som helst.
Klart är att dessa upplevelser gjort mig mindre blåögd, även om det Anna utsatts för aldrig kan jämföras med de orättvisor vi skriver om som att utförsäkras från försäkringskassan, mobbas genom hela grundskolan eller växa upp i barnfattigdom.
Min förhoppning inför valet är att Socialdemokraterna pratar mindre om Reinfeldt och i stället ägnar kraft åt att sätta sökarljuset på de problem som finns. Även om det innebär att erkänna våra egna brister. När vi är i opposition mot orättvisor är vi nämligen automatiskt i opposition mot högern.
Det är inte vår stolta historia vi vinner val på utan på vår förmåga att beskriva hur samhället ser ut och vad vi vill göra i framtiden.