DEBATT: Det finska turismundret en myt

Under åratal har jag lyssnat på en rad förkunnare som hävdat att man på finska sidan minsann vet hur man utvecklar turism. Detta påstående har upprepats så många gånger att det har blivit en vedertagen sanning. Få har ifrågasatt detta påstående. I stället upprepas mantrat om det finska turismundret okritiskt. Man kan dock fråga sig hur mycket bättre de är på finska sidan jämfört med i Norrbotten? Finns det någon sanning bakom påståendet att de ligger decennier före oss i utvecklingen och hur mäter man i sådana fall detta? Turism kan mätas på olika sätt. Min övertygelse är dock att näringen måste skapa tillväxt, sysselsättning och välfärd för människor för att vara en resurs för lokalsamhället. Tittar vi på internationell turism för de nordiska länderna visar det sig att Sverige presterar bättre än Finland på de flesta områden. På regional nivå är mönstret det samma. Jämför vi antalet kommersiella gästnätter visar det sig att Norrbotten, 2003, hade cirka två miljoner kommersiella gästnätter, samma år hade finska Lappland cirka 1,8 miljoner. Detta är givetvis en ansenlig skillnad. I Norrbotten uppskattas det att cirka 3 500 personer är sysselsatta i turismnäringen, motsvarande siffra för finska Lappland är ungefär densamma. Detta visar att turismnäringen har samma regionala betydelse för antalet sysselsatta i de två länen. Vad gäller arbetslösheten 2004, var den lägre i Norrbotten än i finska Lappland. Slutligen handlar det dock om hur många människor som kan bo kvar i respektive län och huruvida turismnäringen kan bidra till att försörja människor i glesbygd. Befolkningsutvecklingen i de båda länen är negativ och har så varit under en lång tid. Under de senaste 20 åren har minskningen i de båda länen varit ungefär lika omfattande. Norrbotten har dock en väsentligt större totalbefolkning, som givetvis har betydelse för antalet turister. Mot denna bakgrund kan man påstå att turismnäringen i Norrbotten i allra högsta grad är en framgångssaga, på samma sätt som finska Lappland. Ändå är det finska sidan som lyfts fram som framgångsexemplet, varför? Jag tror att det har med ett antal faktorer att göra. Efter andra världskriget var finska Lappland en ekonomisk bakgård. Mycket har dock hänt sedan dess och turismnäringen har haft en roll i den ekonomiska utvecklingen av regionen. I finska Lappland är turismnäringen relativt koncentrerad till ett antal destinationer av nationellt intresse. Således får turismnäringen ett ganska högt genomslag lokalt. I Norrbotten är turisterna mer utspridda och turismens påverkan blir inte koncentrerad i samma utsträckning. Norrbotten har även en större bredd på produkterna där man även är relativt stora även på utpräglade sommarprodukter. Givetvis är inte heller finska Lappland lika perifert i ett nationellt perspektiv som Norrbotten är. Tänker man efter så ?börjar? Finland på samma breddgrad som Sverige ?slutar?. På finska sidan är även andelen utländska turister större. Dessa blir mer synliga i jämförelse med nationella turister. Slutligen, låt oss skrota myten om det finska turismundret. Det är inget större mirakel än turismen i Norrbotten, som håller jämna steg och i vissa avseenden ligger före vår granne i öst. Lyft fram detta i debatten. Den mediala uppmärksamhet som finska Lappland fått är inte i proportion till dess betydelse, inte i en jämförelse med Norrbotten. Det finns turister även i Norrbotten, man ser dock inte skogen för alla träden.

Debatt: Det finska turismundret en myt

Låt oss skrota myten om det finska turismundret. Det är inget större mirakel än turismen i Norrbotten, skriver Roger Marjavaara.