u Svar till Irene Gustafsson, NSD ledarsidan den 18 mars.
I NSD den 18 mars går Irene Gustafsson till skarpt angrepp mot den borgerliga gruppen i Boden och Överluleå församling. Angreppen blir svepande mot alla andra grupper än socialdemokrater. Gustafsson påstår att dessa grupper är kvinnoprästmotståndare och att de är mot samkönade äktenskap. Hon exemplifierar med kollekt till kvinnojouren i Boden.
Det är först viktigt att veta att Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka och ett evangelistiskt öppet trossamfund som i en demokratisk organisationsstruktur bedriver en rikstäckande verksamhet. Viktiga värden som respekt, mångfald, tolerans och demokrati ställer krav på att religionen erkänns som del av enskilda männi-skors liv. Detta är de grundvärden som reglerar statens förhållande till Svenska kyrkan som trädde i kraft 1 januari 2000 då staten och Svenska kyrkan skildes åt.
Den borgerliga gruppen står självfallet bakom en öppen jämställd kyrka dit alla är välkomna och att både män och kvinnor ska kunna vigas till tjänst som biskop, präst eller diakon. Det vore bra om också Irene Gustafsson vill stå bakom denna öppenhet. Och som de flesta redan vet beslutade Svenska kyrkan om kvinnliga präster redan 1960, det är över 50 år sedan.
I sitt inlägg tar Gustafsson som ett exempel på hur vi borgerliga säger nej till kollekten till kvinnojouren. Ja, vi sade nej och reserverade oss för att vi anser att män inte skulle särbehandlas och inte lämnas utanför. Vi föreslog att både män och kvinnor skulle uppmärksammas men det tyckte inte Socialdemokraterna.
Det är också så att kollekt regleras i Kyrkoordningen (Kap 43) som är fastställt av Kyrkomötet (Kyrkans riksdag); "I samband med offentlig gudstjänst och andaktsstund får kollekt tas upp för att stödja Svenska kyrkans verksamhet."
Rätt ska vara rätt. Vi borgerliga lämnade in reservation och tyckte att församlingskollekterna skall gå till ändamål inom kyrkans område. Vi tyckte också att kvinnojouren i och för sig är ett gott ändamål, men den sker inte inom kyrkans verksamhet.
Det verkar som den socialdemokratiska skribenten glömmer bort solidariteten i sin politik och glömmer bort jämställdheten när hon utesluter männen och enbart tänker på kvinnor. För mig rimmar det illa beträffande just solidariteten och att alla människor ska ha lika värde och behandlas lika, även männen.