Det krävs ett nytänkande
Det känns lite snopet att svara på ett tio år gammalt inlägg skrivet av landstingsråd Monica Carlsson (V) i NSD den 12/11. Hon avslutar själv med påminnelsen "Nu är det dags igen". Hon har fel, det är inte dags igen. Det är hög tid, men hennes förslag är minst tio år gamla.
Foto: Erik Svensson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Visst innebär detta arbetsmiljörisker, och visst kan läkare bli trötta och göra misstag, men tack och lov är detta ovanligt. Det är ett fåtal läkare som "säger upp sig för att återanställas som hyrläkare". Skärpta regler mot bisysslor är ett sidospår.
Under början av 1990-talet avvecklade landstinget sina personalassistenter, och ofta också klinikchefer (läkare), som gemensamt värvade lämpliga vikarier. Vi hade listor (jag var en av dem) på lämpliga och olämpliga läkare. Numera upphandlas "läkare" via bolag utan lokal förankring. Då går det som det går.
Att se över jourorganisationen och "hushålla" med läkararbetskraft är bra, men det krävs nytänkande. Det är ingen slump att det inte råder brist i Vittangi eller i Jokkmokk, för att ta två exempel. I stället för nytänkande "lovar landstinget" att "vem som helst ska få söka vård när som helst för vad som helst, och få träffa läkare inom 30 minuter".
Tillgänglighetsprojekt på akutklinikerna skapar ökad vårdkonsumtion, inte mindre vårdbehov eller behov av färre läkare. Tvärtom.
Det har aldrig funnits så många läkare som i dag. Sverige har flest läkare per invånare i världen, och vi rekryterar (numera) läkarstudenter från världens alla universitet. Så har det varit i flera år, men andelen läkare i Norrbotten har inte ökat.
Landstinget har inte lyckats rekrytera på den öppna arbetsmarknaden. Att då tro att problemen löses med några få extra platser i Umeå, är att lura sig själv. Det är rätt att landstingen måste ta tag i strukturfrågan. Det går inte att bygga ut och behålla hur många sjukhus och jourlinjer som helst. Läkarna måste vara där de bäst behövs, och personalpolitiken måste stimulera detta.
Tyvärr består krisen i primärvården länge än. Om alla 60-åriga distriktsläkare kvarstår i full tjänst till minst 65, och alla unga utbildningsläkare jobbar fullt utan barnledighet samma tid, så kommer bristsituationen att vara exakt lika stor om fem år. Det har distriktsläkarföreningen vetat och påtalat i åratal. Dags att ta krafttag och hjälpas åt!
µ Svar till Monica Carlsson, NSD Debatt den 12 november.