Dimridåer över arbetsmarknaden
Frågan om Las, lagen om anställningsskydd, är bra eller dålig för svensk arbetsmarknad har rönt stor debatt på sistone. Företrädare för arbetsgivarna hävdar att turordningsreglerna i Las bidrar till att stänga ute ungdomar från arbetsmarknaden. Men hur sant är då detta mantra som allt fler repeterar?
Foto: Staffan Löwstedt / SvD / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men mellan 70 och 90 procent av dem har aldrig tidigare haft ett jobb eller har haft jobb tidigare men gjort annat den senaste perioden. Därmed är de inte arbetslösa nu för att de har blivit av med något jobb. Kvar blir de som verkligen har blivit av med jobbet och direkt söker nytt. De utgör mellan 15 och 30 procent av de ungdomsarbetslösa.
Men hälften av dessa (15-20 000) blev av med jobbet för att det var tidsbegränsat och berördes alltså inte heller av Las och dess turordningsregler. Kvar av de arbetslösa blir i stället mellan 1 000 och 15 000 unga.
Så av de ursprungliga 150 000 unga arbetslösa kvarstår mellan en och tio procent som har blivit av med jobbet på grund av personalinskränkningar. Och av dem vet vi att det bara är en del som rimligen kan ha påverkats negativt av Las.
Många kan ju ha blivit av med jobbet för att företaget lades ner eller av andra skäl som inte hänger ihop med Las. Och de kan ha blivit av med jobbet för att de var påtagligt mindre kvalificerade än sina äldre kollegor (vilket ju ofta är fallet när man är under 25 år).
Så när arbetsgivarsidan säger att turordningsreglerna i Las bidrar till att stänga ute ungdomar från arbetsmarknaden, så talar de inte om de långt över 90 procent av de unga som är arbetslösa på grund av helt andra skäl än turordningsreglerna.
Faktum är att äldre människor i betydligt större utsträckning blir av med jobbet på grund av personalinskränkningar än vad unga blir. Det är tre gånger vanligare att de över 25 år anger det som skäl till varför de inte jobbar kvar, än att de under 25 år anger det.
Grundproblemet för unga handlar om att de inte får jobb och att de jobb de får är tidsbegränsade. Av unga som har jobb uppger 63 procent att det är tidsbegränsat. Motsvarande siffra bland de över 25 år är nio procent.
Men bara för att den direkta kopplingen mellan Las och ungdomsarbetslösheten inte finns kan det ju finnas andra problem med Las att lösa. Arbetsgivare vittnar om att Las leder till att de inte vågar anställa för att de är rädda att inte kunna göra sig av med dem. Den känslan ska tas på allvar eftersom det är arbetsgivarna som anställer. Men låt oss då fokusera på det.
Det finns problem i hur svensk arbetsmarknad fungerar och ungdomsarbetslösheten är ett stort sådant. Vi som arbetar fackligt behöver hela tiden vara öppna för konstruktiva lösningar. Det gör vi dagligdags när vi förhandlar med arbetsgivarna om allt från löner och utvecklings- och arbetsmiljöfrågor till ibland tyvärr också friställningar och turordningslistor.
Att vara ung och inte känna sig behövd eller vara efterfrågad i arbetslivet är påfrestande. Och att tidigt kanske behöva ekonomiskt stöd, när man vill klara sig själv, är ett dåligt sätt att inleda ett vuxenliv.
Därför borde en kraftansträngning göras för att fokusera på dessa unga människor och på orsakerna till varför de är arbetslösa och vad som faktiskt kan göras för att skapa jobb för unga. Vad vi då INTE behöver är allsköns dimridåer från opinionsbildare som helt uppenbart har andra syften än att minska ungdomsarbetslösheten.