Krisavtalen som under hösten och vintern på olika håll tecknats mellan fack och arbetsgivare har tyvärr tagit fel spår och är på väg mot stoppbocken. Man kan bara hoppas att man får stopp innan man når bocken och rent av hamnar utanför spåret.
Allt började med SAS prekära läge där de anställda ställdes inför lägre lön och längre arbetstid eller konkurs. Det följdes av avtal om förkortad arbetstid och lägre lön på SSAB och så vidare. Som fackligt aktiva under våra år i arbete kan vi både förstå och tycka att dessa avtal för oss tillbaks i tiden åtskilliga tiotals år.
Vi förstår att människor som ställs inför faktum att få en mindre försämring i sin inkomst eller ställas på bar backe efter massiv attack från arbetsgivaren till slut tar en försämring och där även facket trängs undan. Men vi har ändå svårt att förstå att dessa avtal så enkelt kommit till och där kontentan verkar vara att skydda aktieägarna och höga bonusar.
Var dessa avtal nödvändiga?
Det kan naturligtvis vara så att något måste göras för att klara den värsta krisen men vi menar att avtalen knappast hade behövt vara så drastiska. För när man nu ser att man klarar av att betala bonus så undrar man om krisen är så stor.
Samtidigt har företagen i Sverige under de senaste åren haft gyllene tider och allt har gått som på räls. Frågan blir mer om vilken beredskap företagen har för att det faktiskt inte alltid är uppåt utan konjunktursvackor kommer och går.
I dag verkar det som om de anställda får vara regulatorn för svackorna och på så sätt skyddas aktieägarna och höga chefer. Att prata om att även chefer sänker sina löner känns mer som ett hån än en god gest.
Det är skillnad att sänka en lön som redan är alltför hög än att förlora pengar som gjort matlistan lite nyttigare.
Vi inom arbetarrörelsen måste tillsammans få stopp på det rusande tåget innan det når stoppbocken och vända tåget så att vi framöver vet "Vart vi är på väg". Facket är vi tillsammans och hur starkt facket kommer att vara i framtiden när höga herrar vill förhandla om krisavtal det hänger på oss.
Tillsammans är vi starka och kan ändra på färdriktningen och se till att de anställda sätts i första klass och aktieägare och höga chefer får ta dressinen.