Under tiden lever de ett liv under jorden, helt isolerade från omvärlden. Manal vågar inte låta barnen leka på lekplatsen alldeles utanför fönstret. Hon är orolig för att de ska bli röjda och skickas tillbaka till Italien, landet där de först registrerades i Europa och som de måste skickas tillbaka till för att få sin asylansökan prövad enligt Dublinförordningen.
I Europaparlamentet arbetar man febrilt med uppbyggandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem. Ett system där Europa tar ett solidariskt ansvar för dem som av olika skäl tvingas lämna sina hem, släktingar och vänner av rädsla för sina liv. Yttre gränskontroller är viktiga för EU, men förtroendet för vårt asylsystem stärks inte genom att skapa gränser mellan medlemsländerna eller genom att bygga en mur mot omvärlden.
I dag tar tio medlemsländer emot 90 procent av alla asylansökningar i hela EU. Det innebär att 17 medlemsländer skulle kunna göra betydligt mer. Det är inte heller rimligt att samma person har en procents chans att få asyl exempelvis på Irland medan han eller hon har 60 procents chans att få asyl i Sverige. Ett asylsystem med så stora skillnader mellan länderna saknar trovärdighet.
Genom att införa en solidaritetsmekanism skulle ett land som inte får så många ansökningar kunna ta över en del från de länder som får väldigt många. EU måste ta ett gemensamt ansvar, något annat är inte värdigt oss.
Trycket är som störst i länderna vid Medelhavet, där hundratals flyktingar dagligen ger sig ut på livsfarliga båtfärder för att ta sig till Europa, i hopp om en bättre framtid. I samma hav som lyxkryssaren Costa Concordia skördade 32 offer drunknade förra året 1 500 flyktingar i samband med att de försökte ta sig till Europa, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR. Vilken nyhet fick störst rubriker och mest uppmärksamhet?
Vi måste slå hål på myten om att Europa är ett paradis där alla ens problem försvinner och man lever lycklig i alla sina dagar så snart man satt ner foten på europeisk mark. Det hade varit underbart om det vore sant, men i stället möts många av ett fortsatt liv i fattigdom och utanförskap.
Manal och hennes familj överlevde båtresan och kom till Italien förra året. Väl framme är det inte konstigt att de valde att fortsätta sin riskfyllda resa från Italien - där i princip ingen beviljas uppehållstillstånd - till Sverige, där de har bättre chanser. De reste inte hit för att leva på skattebetalarnas pengar, utan för att de ville få chansen att ge sina barn ett värdigt liv och en framtid.
Det är Europas gemensamma ansvar att bygga upp ett humant flyktingmottagande, där människors grundläggande rättigheter respekteras och där varje individs unika kompetens tas till vara. Så att drömmen om en bättre framtid i Europa kan bli verklighet.