Debatt: Du är inte ensam, Mansten

Denna brist och misär av umgänge och dialog mellan arbetsledningen och Mansten odlar bara ett klimat av utanförskap, skriver Erik Berg.

Luleå2006-02-23 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som landstingspolitiker har jag självfallet följt och noggrant analyserat den utveckling som skett och sker mellan landstingsledningen och Anders Mansten. Jag tycker det är oerhört trist och beklämmande när man får uppleva detta i ett demokratiskt samhälle.<br /><br />Jag kan med bestämdhet påstå att denna brist och misär av umgänge och dialog mellan arbetsledningen och Mansten bara odlar ett klimat av utanförskap och därmed är vägen öppen för fortsatt låsta positioner. Nu har vi hamnat i ett läge där den utsatte begär skadestånd på 20 miljoner kronor och processen rullar vidare i oförminskad takt.<br /><br /><br /><br />Tyvärr är det så att detta sker dagligen i vårt avlånga land inom samtliga yrkeskategorier, men självfallet på olika nivåer beroende på sakfrågan. <br /><br />Vad kan då detta bero på och hur kan man hitta lösningar på ett mjukt och konstruktivt sätt för att därmed nå framgång? Själv bär jag ofta dessa tankar inom mig och tänker tillbaka när man sitter med en grupp människor och för samtal om olika problem. Då är det vanligt att gruppen säger ?ingen är felfri?. Redan där hittar jag en gemensam nämnare. <br /><br />Om man sätter fokus på den nämnaren och sedan lägger prestigen åt sidan kan man nå väldigt långt. Det skulle alla vinna på. Tyvärr tycks man ha missat den poängen med råge mellan landstingsledningen och Anders Mansten och kvar återstår bara förlorare. Ingenting annat. Det talas ofta om att vara kostnadseffektiv, det ser jag inte så mycket av i detta ärende. <br /><br /><br /><br />Och inte nog med det. Den absolut största förloraren är medborgarna. Utan tvekan är det så. Tänk så mycket kraft, energi och skattemedel som förbrukats helt i onödan. Här har man verkligen missat medborgarperspektivet.<br /><br />För mig är medborgarperspektivet det absolut viktigaste rättesnöret att sätta fokus på. Tappar jag den målsättningen har jag också förlorat det mandat jag är satt till, nämligen att förvalta skattemedlen på bästa möjliga sätt. <br /><br />Ändå vet jag att det är svårt att i alla lägen fullt ut kunna tillmötesgå alla grupper i samhället, men målsättningen är ändå alltid för medborgarnas bästa.<br />
Läs mer om
Luleå