Eliten undviker en bred debatt om fördraget
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den 20 november tar riksdagen beslutet om vi ska accptera Lissabonfördraget. Säger vi ja till fördraget innebär det ett troligt slut på den svenska modellen med kollektivavtal och rätten till facklioga stridsåtgärder.
Debatten om hur stor EU:s makt ska vara över vårt demokratisystem vill inte de EU-frälsta ta i med en tång. Den politiska eliten har undvikit en bred debatt om Lissabonfördraget.
Ska vi köpa Jan Anderssons analys och inte diskutera Lissabonfördraget? Det är enligt Andersson huvudlöst att rösta mot fördraget. På vilket annat område är det socialdemokratisk politik att omfamna helheten med hull och hår utan uns av kritik?
I dag gäller likriktning, därför kan EU-domstolen slå fast att svenska kollektivavtal är för komplicerade för utländska företag. Jan Andersson, vad har vi att förlora på att ta strid om kollektivavtal och strejkrätt?
Vi EU-kritiker konstaterar att den odemokratiska framväxten och behandlingen av Lissabonfördraget är ett tillräckligt skäl för en folkomröstning. En nyligen genomförd undersökning visar att hela 67 procent av svenska folket vill ha en folkomröstning. Ska vi ha toppstyre eller demokrati?
Kan man lita på Jan Andersson? Av omkring 600 ändringsförslag 2006 fanns ett ändringsförslag. Det handlar om motsatsen till ursprungsprincipen -en uttalad och entydig värdlandsprincip.
Hade förslaget gått igenom hade det i princip varit klart att svenska lagar, regler och avtal ska gälla alla företag, inhemska som utländska, som verkar i Sverige. Tjänstedirektivet hade då varit oskadliggjort. Vi skulle då slippa fler Vaxholmsfall och Laval-domar i framtiden.
Men förslaget röstades ned, av bland andra Jan Andersson.
Avslutningsvis: Jan Andersson skriver tydligen en sak i svensk press, men har tidigare röstat motsatsen i EU-
parlamentet.