Jag håller med Stefan Tornberg om att LO satsar hårt på en socialdemokratisk regering nästa val, kanske så hårt att vissa förbund inom LO familjen kanske väljer att inte prioritera att företräda sina medlemmar som första hands val, trots att deras medlemsavgifter är självklara incitament för detta.
På tal om att det var bättre förr. Jag tycker mig se att socialdemokratiska tankebanor gärna håller till på 1800-talet vilket naturligt får mig att fundera på hur man då kan möta framtiden med inte bara dess krav, men så även möjligheter.
En föränderlig värld med dito människor kräver ett flexibelt och visionärt tankesätt, att man inte räds det nya och det föränderliga. Att framrutan är större än backspegeln.
Jag vet att jag inte heter Stefan Tornberg men jag blir så ledsen när Mårten Ström måste bli elak i sin argumentation. Han skriver att Tornberg kostar på sig ödmjukhet, ja, jag tycker nog att Tornberg uttrycker ödmjukhet men förlåt mig om jag säger att jag har svårt att finna den hos dig i det du skriver.
Du skriver att "lika obegripligt är det att förstå hur ett litet parti som centerpartiet utgör (7,8 procent i riksdagsvalet) så lydigt, snällt och anspråkslöst förmedlar en politik som moderaterna till stor utsträckning mejslat fram". Jag tycker egentligen att det säger mest om dig själv. Kanske var det den här typen av elakheter och småaktigheter som gjorde att ett regeringsskifte kom till stånd.
Kanske är det så att dagens människor ser bortom populistiska och rosafärgade glasögon, de ser bortom alla ord om kamp för att finna kampen i sig självt.
Människan av i dag söker nya frön för morgondagens alla blommor, på så vis säkras mångfald och utveckling för mänskligheten och vår planet.