Efter Hiroshima växte insikten att kriget måste avskrivas som konfliktlösare. Vapnen hade blivit så förödande att ytterligare krig snabbt skulle kunna förinta hela nationer. I den vetskapen skapades FN med främsta syfte "att upprätthålla fred och säkerhet, lösa konflikter och hindra fredsbrott".
Tyvärr lyckades världens ledande politiker inte enas om ett FN med förutsättningar att uppfylla sitt syfte. Sedan andra världskriget har över 30 miljoner människor dödats av politiskt betingat våld, merparten civila, och flerdubbelt så många har sårats eller på annat sätt blivit utsatta för svåra lidanden.
Världens politiska ledare bedyrar samstämmigt att de vill ha fred och inte vill angripa andra stater. Ändå uppgår världens samlade försvarskostnader årligen till cirka 11 000 miljarder kronor. Det motsvarar närmare 1 600 kronor per människa och år, i en värld där drygt en miljard människor lever i absolut fattigdom. Detta är orimligt och irrationellt.
Tyvärr finns i dag ingen levande diskussion bland världens ledare om en nedrustning av konventionella militära styrkor. Däremot råder ganska stor samstämmighet om att en värld fri från kärnvapen är önskvärd.
Men så länge som den misstänksamhet som råder mellan många länder består, och så länge som USA är totalt överlägset andra länder i konventionell militär styrka, så är det svårt att få till stånd en isolerad kärnvapennedrustning. Vad som krävs är därför en total militär nedrustning.
En sådan nedrustning förutsätter en av alla stater accepterad internationell domstol för att avgöra mellanstatliga tvister, en enda internationell ordningsstyrka, en effektiv kontroll av alla staters nedrustning och en betryggande plan för själva systemskiftet.
För att få acceptans av alla tongivande stater måste dessutom det nya säkerhetssystemet garantera att inga stater, grupper eller personer ska kunna utnyttja den nya ordningen för att gynna egna intressen på andras bekostnad.
Det borde vara ett prioriterat utrikespolitiskt mål för den svenska regeringen att verka för konstruktionen av ett globalt säkerhetssystem och för en stärkt global rättsordning. Men också skarpsinniga och fantasifulla säkerhetsexperter, statsvetare, uppfinnare och andra vänner av intellektuella utmaningar borde anta denna utmaning.
Ett lyckat resultat skulle få en stor och viktig plats i alla framtida historieböcker.