En ödesdag för svenska modellen
Den 20 november ska riksdagen bestämma sig för om vi ska acceptera EU:s nya grundlag, det så kallade Lissabonfördraget. Det är en ödesdag som avgör framtiden för den så kallade svenska modellen.
Foto: Nicolas Bouvy
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Saken avgjordes i EU-domstolen.
Domen fastställde att Sverige har rätt till kollektivavtal och stridsåtgärder "om det inte strider mot EU:s princip om den fria rörligheten av arbetskraft". EU-domstolen fällde Byggnads och dömde till Lavals fördel. Denna dom har senare följts upp med en ny likalydande dom i Tyskland, det så kallade Ruffert-målet.
Socialdemokraternas Mona Sahlin har sagt att hon tänker godkänna Lissabon-fördraget. Vänsterpartiet och den samlade fackföreningsrörelsen har i stället krävt att man måste värdesäkra kollektivavtal och stridsåtgärder innan man skriver på. Och kan man inte värdesäkra det, så måste vi ha ett undantag i fördraget.
Sahlin verkar lita på att "Strååth-utredningen" ska finna lösningar som både partiet och fackföreningarna ska acceptera. Claes Strååth kommer att lägga fram sin utredning först i december och vi känner inte till innehållet i den.
Det är möjligt att han kommer att hänvisa till den så kallade danska modellen. Danskarna har försökt anpassa sig till Laval-domen och infört minimilöner och dessutom försökt baka in andra avtalsförmåner (semester, försäkringar med mera) som ett påslag på minimilönen. Detta ska sedan gälla för arbetskraft som arbetar för utländska företag i Danmark.
Frågan är om inte även detta trixande med lagar och avtal snart hamnar i EU-domstolen. Vi har inga som helst garantier för att EU kommer att acceptera danskarnas modell, eftersom den kan anses hämma konkurrensen och strida mot den fria rörligheten.
Skulle den dessutom införas i Sverige, är det inte heller säkert att arbetsgivarna i Sverige skulle backa upp den som man gjort i Danmark. Den är, enligt vår bedömning, riskablare att införa här då svenska arbetsgivare är hårdare i sin syn på kollektivavtalen.
Således bör vi inte godkänna fördraget så som det ser ut i dag. För det första måste vi vänta på att Claes Strååths utredning blir klar och därefter göra en bedömning om vi verkligen har någon möjlighet att vi i Sverige hittar en ny svensk modell som kan säkra kollektivavtalen.
Till sist. Det enda som garanterat säkrar kollektivavtal och strejkrätt, är ett svenskt undantag i fördraget.
Kan andra länder ha undantag i betydligt blygsammare frågor, så vore det väl märkligt om inte vi, skulle våga oss på, att kräva ett undantag i en sådan här viktig fråga.